Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utlandet och Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och återvänt till Boileau. Och på diktkonsten hade Dubos’ teori
icke haft någon omedelbar inverkan. Den, som slog igenom, var
däremot Young, som tog upp frågan från en olika synpunkt och i
Shaftesburys anda. Vad är — frågar han — snillet till sitt egentliga
väsen? Det är något gudomligt: »En helig gud bor inom oss, säger
Seneca. Denne Gud inom oss är, vad den moraliska världen beträffar,
samvetet, inom den intellektuella snillet. Utan hjälp av den lärdes
regler kan snillet leda oss rätt inom diktningen, liksom samvetet leder
oss rätt i livet utan hjälp av landets lagar.» Estetiskt verkade denna
sats fullkomligt revolutionerande. Enligt Boileau skulle skalden
återgiva naturen, och kriteriet på, att han lyckats, hade han i diktverkets
likhet med de antika. I sak blev detta dock nästan detsamma
som att imitera de klassiska författarna, och Boileaus lärjunge
Pope säger detta rent ut: To copy nature is to copy them. Enligt
Young skulle skalden blott följa sin egen andes maning, ej fråga
efter några regler, även om dessa abstraherats ur den antika
litteraturen. Han skulle vara sig själv, fri och obunden. Reglerna äro
en krycka, som kan vara till hjälp för den lame, men som är till
hinders för den friske. Högst stå därför de skalder, som arbetat
utan alla regler, naturgenierna i motsats till imitatörerna. Härmed
hade man fått både en ny genityp och en ny människotyp. För
klassiciteten hade geniet bestått just i förmågan att underkasta sig
»reglerna». Förtjänsten hos Racines tragedier låg för upplysningens
estetik däri, att alla »regler» här tillämpats, lagen om de tre
enheterna o. s. v., under det att Shakspere trots sin naturliga begåvning
försyndat sig mot dem och därför ej var en skald av samma rang
som en Pope eller en Voltaire. Och även inom sällskapslivet gällde
det att underkasta sig de där godkända reglerna, att vara korrekt
i klädsel, uppträdande etc. Det nya geniet lade däremot snarast
an på att bryta mot alla regler, att vara originell i sin dräkt, sitt
sätt och framför allt inom sitt författarskap. Och efter geniet formade
sig människotypen. Inom den svenska kulturen möta vi under denna
tid dessa båda genityper: å den ena sidan den korrekte Leopold,
å den andra Thorild och Lidner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
