Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De nya estetiska åsikterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillbaka till Uppsala såsom en bland de mest »europeiska» och minst
»pedantiska» av universitetets professorer. Liksom Ihre var han
på samma gång en lärd och en världsman. Redan före sin
återkomst hade han, såsom vi måhända minnas, utnämnts till
bibliotekarie och professor i »vitterheten» (1783); vilken plats han 1787
utbytte mot den skytteanska lärostolen. De författare, av vilka
han tagit de djupaste intrycken, voro Voltaire och framför allt
Montesquieu, såsom vars trognaste svenske lärjunge han kan
betecknas. Dessa intryck från Montesquieu gjorde honom särskilt
mottaglig för den exotiska strömningen inom tidens litteratur och
kommo honom att betrakta klassicitetens »regler» med en vida
friare blick än den gamle Voltaire — snarast stod han här på
samma ståndpunkt som denne i sin ungdom intagit, medan
intrycken från England ännu voro friska. I grunden förblev han dock
alltid upplysningsfilosof. Då förromantiken med Thorild bröt fram,
kände sig Neikter tillbakastött av denna rörelse, och ehuru han ej
ingrep i striden, var han här en bestämd meningsfrände till
Kellgren och Rosenstein. Han är därför en mycket karakteristisk
företeelse, som visar oss, hurusom de nya idéerna trängt in i och
modifierat den rena upplysningsåskådningen.
Neikter var såsom Lockes alla medelbara och omedelbara
lärjungar en utpräglad empirist, och han började sitt författarskap
med att i sin docentavhandling anfalla den konstruktiva wolffianismen.
Blott erfarenheten är en säker kunskapskälla: »Hade philosophi i
stället för gissade systemer endast sysselsatt sig med rön, skulle
människors kunskap nu stigit till en vida större höjd, än som den
gjort». Montesquieus metod att fullkomligt naturvetenskapligt
undersöka de historiska fenomenen tilltalade honom således i hög
grad, och hans utförligaste arbete, den avbrutna disputationsserien
De efficacia climatum ad variam gentium indolem præcipue ingenia
et mores (1777—1797), är ett ingående försvar för Montesquieus
klimatlära. »Klimatet» begränsas dock ej till blott den olika
värmegraden, utan innefattar ock andra därav beroende faktorer, såsom
vegetationen, luftens fuktighet o. d. I följd av dessa klimatiska
betingelser bli dryckenskapsbegäret, könsdriften o. s. v. olika starka
hos olika folk, och därav alstras en olika uppfattning av livet,
olika seder, olika lagar, med ett ord, olika folkkaraktärer. I viss
mån — men också blott i viss mån — tillämpade Neikter detta
betraktelsesätt på uppfattningen av diktkonsten. Sina åsikter i
detta fall har han framlagt i en disputation De poesi tragica
(1774), i sitt inträdestal i Vitterhets-, Historie- och
Antikvitetsakademien (1787): Undersökning om ordsakerne till smakens olikhet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
