Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Oxenstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för att begagna Lamms ord — »handgripliga vittnesbörd om
tillvaron av en översinnlig värld» och löste de religiösa tvivel, han
haft, »ty den Rousseauanska deismen var i grunden för abstrakt för
att kunna tillfredsställa honom». Brödrastämningen och
vänskapskulten slogo också an på honom, och ganska snart blev han en
av de ivrigaste adepterna i det kotteri, som bildade sig kring hertig
Karl och Reuterholm, deltagare i alla de mystiska séancer, för vilka
förut redogjorts, och den, som kanske grundligast duperades av
bedragare som Plommenfelt, Björnram och Ulfklou. Denna mystik
kommer också fram i hans diktning och ger denna en färgton, som
förebådar romantiken.
Dagens stunder.
Som vi erinra oss hade Oxenstierna skrivit två skaldestycken:
Katten, som offentliggjorts i Vitterhetsnöjen 1770, och Morgonen,
som 1772 trycktes därsammastädes. I början av 1780-talet beslöt
han nu att omarbeta dem samt utvidga det hela till en cykel:
Dagens stunder. Denna cykel förelåg färdig 1785, ehuru Oxenstierna
med sin vanliga prokrastination dröjde med att publicera den ända
till 1805. Av de båda nytillagda poemen är Middagen svagast, och
egendomligt nog återfinner man här stora stycken ur den första
versionen av Skördarna, vilken dikt Oxenstierna att döma härav
då tänkte låta förbliva otryckt. På samma sätt har han i Aftonen
inlagt stora partier ur den äldre versionen av Natten. Viktigast är
omarbetningen av de båda äldre dikterna, som nu framträdde i en
alldeles ny form. Morgonen inledes med en nydiktad skildring av
soluppgången. Dylika voro under 1700-talet mycket populära inom
litteraturen. Uppslaget hade man fått av Milton, från den tredje
canton i Paradise lost; sedan hade Thomson inlagt en dylik
solhymn i sitt sommarkväde, och ännu en berömd dylik solsång fanns
i Macphersons Carthon, vilken såsom vi minnas parafraserats av
Tengström. Thomson åter hade inspirerat Gyllenborg i dennes
Sommarkväde, och hans dikt klingar igen även i Oxenstiernas.
Först skildrar han gryningen:
Av nattens stjärnbeströdda slöja
Var himlen än i skugga skymd,
När späda lysningar sig höja
Vid kanten av hans östra rymd.
Det är morgonrodnaden, som börjar kasta sin eldflod över
himlavalvet, och lyft av östanvädret höjer sig småningom solens klot.
Så, vid den gamla nattens ända
En blick av den Allsmäktige
Kanske lät Kaos återvända
Och rum och tid åt världar ge.
— — — — — — — — — — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0295.html
