- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 4. Gustavianska tiden /
255

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oxenstierna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Vad dödlik ensamhet förstummar nattens timmar!
Hur djupt dess mörkers hav allt skapat översvimmar!
Så vidsträckt fordomdags och ödsligt fruktansvärd
Sig Kaos gamla natt i gränslösheten sträckte,
Tills en allsmäktig röst dess spridda ämnen väckte
        Att samlas till en värld.

Du nattens äldsta barn, vars skuggor kring mig gjutas,
Som var, förr’n allt begynt, och blir, när allt skall slutas,
I vilken allt fått liv och släckes ut igen.
Skänk åt mitt väsens tid, o Tystnad! Dödens like!
Att förr’n du mig förött, på gränsen av ditt rike
        En stund bese dig än.

Vad var du först, och vem har känt din börjans stunder,
När innan världen blev och ämnet fattat grunder,
Du utan liv och gräns kring tidens vagga flöt?
Vem vet ditt väldes längd, när efter tingens ända
I ditt förvar igen den rymd skall åter vända,
        Som ljuset inneslöt?


Oen frimurarmystik, i hvilken Oxenstierna vid denna tid gick
upp, har ock satt sina spår i dikten, och redan i den tredje strofen
möta vi en reflex av denna. I kvällens sista spår har natten
äntligen gått upp, följd av en dyster vakt av mörkrets bilder:

Inbillningarnas tropp, de falska syners härar
Och Oron, som bedrar, och Villan, som förfärar,
Och Skrämslan, fyllande med spöken dunkla skyn,
Och Vålnadernas dans i midnattstimmans möte
Och skuggor, hotande ur sina gravars sköte,
        Vidskeplighetens syn.


Och längre fram skriver han:

Vem är, som irrande kring rysligt störda gravar,
Besvärjelsernas bud mot mörkrets andar stavar
För en beseglad skatt, som tillhör deras våld?
Som om sin framtids svar med troll-ljud skuggan väckte?
Den framtid himlens nåd, av ömkan för vårt släkte
        Befallt att vara dold.


Strofen återför i minnet de nattliga besöken på Johannes
kyrkogård, och i några andra strofer skymta även de swedenborgska
andefantasierna:

I skuggor, som er sorg för mörkrets timmar klagen!
Som flyn ur gravens djup och frukten skåda dagen!
Törhända detta hägn ger edert sällskap frid.
Är det er matta suck, som mig på vädret räcker,
Er lätta svävnings fläkt, som lövets darrning väcker
        Vid jordens midnattstid?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0297.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free