Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Kellgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KELLGREN
Vi hava nu hunnit fram till upplysningens främste
skald — Johan Henrik Kellgren. Hans levnad blev
kort; han uppnådde ej ens fyrtiofem år. Men under
denna tid hann han att genomgå en högst märklig
utvecklingsprocess, i vilken tidens alla kulturrörelser
intvinnas, upplysningen såväl som förromantiken. Och det poesiens
språk, på vilket hela århundradet arbetat, fulländades av honom.
Kellgrens ungdom.
Han föddes i Västergötland den 1 december 1751. Farfadern
hade varit bonde, och dennes son hade blivit präst. Något lysande
stamträd hade den mest aristokratiskt förfinade av 1700-talets poeter
således icke. Jonas Kiellgren — så skrev skaldens far sitt namn —
var född 1701, studerade först i Uppsala, därpå i Åbo, dit han också
sedermera sände sina söner, och blev först vid trettionio års ålder
kyrkoherde i Mörskom i Finland. 1747 fick han transport till Floby
gäll i Skara stift, och där föddes hans son Johan Henrik. Att döma
av en anteckning av dennes äldre bror, tyckes skalden hava fått
åtskilliga egenskaper i arv från fadern. Denne »var en stor älskare
av vitterhet och samlade allt, vad han den tiden kunde överkomma,
skrev ock stundom något både latinsk och svensk vers». Viktigare
var måhända, att han tyckes hava varit mycket musikalisk: »Han
spelade väl på viol, oboe, flöjt och andra instrumenter och hade
under sina akademiska år varit nyttjad vid kapellen i Uppsala,
Stockholm och Åbo. Höll i min barndom, som jag minnes, små konserter
hemma i sitt hus.» Denna begåvning ärvdes av sonen, som spelade
viol och hade »en ganska vacker och böjlig röst, varför han under
sin skoltid var vokalist, men kunde ej förmås att sjunga publice,
sedan han kommit på gymnasium». Denna läggning röjer sig ock
i hans vers, som ju har ett fullkomligt musikaliskt välljud. Om hans
första studier är brodern mera knapphändig i sina meddelanden.
Intill det elfte året hade han ingen annan lärare än fadern, och
studierna tyckas hava inskränkt sig till latinsk grammatik (och
naturligtvis katekes). 1762 skickades han till Skara skola, flyttade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0304.html
