- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 4. Gustavianska tiden /
287

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kellgren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den moral, som faktiskt de flesta av den gustavianska tidens män
och kvinnor omfattade, icke minst de tre »gracerna», och därtill
kom, att Kellgren framlade denna libertinism i ett språk, som i
elegans och välljud överträffade allt vad vår litteratur förut ägde.

Högst inom denna grupp stå dock de båda dikter, som han
ägnat Elisabeth Olin. Hon var dotter till den berömda sångerskan
assessorskan Olin, den nya operans primadonna, och hade redan
vid tolv års ålder debuterat i Thetis och Pelée (1773) såsom
Kärleken, men efter en kort tid lämnat teatern. Vid denna tid —
dikterna skrevos antagligen 1780 — var hon blott nitton år, således
ung och vacker. Den ena dikten, som Kellgren skrev till henne,
behandlar ett missöde, för vilket hon råkat ut: under en promenad
hade hon förlorat sitt skärp, och i en förtjusande rokokodikt
framställer skalden detta såsom en hämnd av de små kärleksgudar, som
hon genom sin hårdhet förtörnat, ty — så slutar dikten — »vid
livsstraff må ej någon våga förarga en av dessa små». Mera
betydande är den andra dikten, som ursprungligen hette Till Aspasie
(sedan Till Rosalie). I språkets underbara musik står denna dikt
vid sidan av Nya skapelsen. Man behöver blott läsa de två första
stroferna:

Mot västans kyss och dagens blick
En nyfödd ros sitt sköte räckte;
Hon hundra rosors avund fick.
Och hundra fjärlars kärlek väckte.

Hon blott åt en sin trohet gav:
Han svor att evigt henne dyrka.
Men när hans vingar föllo av,
Föll ock hans fägring och hans styrka,


Den lära, som förkunnas, är njutningens och livsglädjens. Hon
hade förlorat en älskare, hur billigt då, att hon sin nåd åt andra
skänkte! Naturligtvis kände de vissna blommornas skara sig djupt
indignerad över denna lättfärdighet, men hon — hon bara log och
dubbelt flera sälla gjorde. Och hon hade rätt. Skall man för att
lycklig bli begära lov därtill av andra? Att älska är din dygd och
vara älskad all din heder. Men, Aspasie, skall den, som gav dig
dessa visdomsregler, behöva klaga: Jag gav dem åt en otacksam!
Några ljuva kyssar, några ömma löjen förmå ej fylla mitt begär.

De äro blomster, som betäcka
Den väg till Fröjas altar för;
Men sköna, sköna! Månn’ jag bör
Till blomster blott min åtrå sträcka?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0333.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free