Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kellgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men om han kämpar förgäves, om träldomen hotar honom?
Hellre än att böja sitt huvud under oket, känner han Catos styrka
och vet att självmant med sin frihet dö.
Denna stoicism var akademien alldeles för stark. Den var ju i
själva verket ren ateism, den hade knappt en nyans av moralisk
optimism, och den mynnade ut i ett förhärligande av självmordet.
Manderström ville utan vidare underkänna hela dikten, »som
innehöll antingen falska tankar eller gudlösa uttryck». Liliestråle hade
en välvilligare uppfattning, berömde versen och den poetiska eld,
som röjde sig i odet. Men tankarna fann han vara »nog starka».
Ett uttryck som »Vad Gud behövs? Han har sig själv kan
ingalunda tålas. Likaså i den sjunde strofen: Ej himmelskt hopp, ej
avgrunds låga hans fot ur banan föra kan. Det hör ej till en
stadig man att ej bry sig varken om Gud, himmel eller helvete.
Tvärtom: ett himmelskt hopp får ej skiljas ifrån hans sentiments...
Catos exempel och tankesätt, som anföras i näst den sista versen,
får man väl ej starkt appuiera på... Catos gärning kan förgyllas,
kanske hos honom enskyllas på något sätt, men bliver aldrig
instämmande med rent förnuft, än mindre med en kristlig och rätt
upplyst moral». Det var den gamla och den nya tiden, som här
kommo att stå mot varandra. Akademien fann i dikten »en så
krass stoicism, att icke ens Seneca, ehuru själv stoicus, gått så
langt», och fråga kunde därför ej »bliva om lovord eller belöning».
Då man likväl i dikten funnit ett så kvickt och poetiskt snille, att
man av det kunde förmoda »något gott och prisvärt, om det blev
med foglighet varnat och rättat», så beslöt man att anmoda den
anonyme författaren att giva sig till känna för att höra, vad
akademien hade att anmärka, »då det sedermera skulle ankomma på
hans egen förbättring och akademiens ytterligare prövning, vad
priset beträffade.» Vid tävlingen 1777 gick Kellgren således miste
om belöning, och först sedan han efter akademiens anvisning
omarbetat sin dikt i mera rättrogen riktning, infördes denna 1780
i Handlingarna, ehuru blott såsom »antagen», ej såsom
»prisbelönad».
Av skadan blev Kellgren emellertid vis, och då han nästa år,
1778, skrev över det av akademien utsatta prisämnet: En ynglings
inträde i världen, kom han med en dikt, som är en tydlig
imitation av Gyllenborgs Verldsföraktaren. Och nu fick han också
stora priset. Det tillföll honom även vid 1779 års tävling för Svar
uppå den af Kongl. Vitterhets Academien framställda fråga: Vore
menniskan lyckligare om hon förutsåge sitt öde i verlden? Kellgren
var nu säker om sitt litterära rykte, och kunde därför tillåta sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
