Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Kellgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kom då, du löjens kvicka tropp!
Följ mig i livets alla skiften
Och lär mig ta ett glättigt hopp,
På brädden av den mörka griften!
Le åt allt, för vilket människorna ävlas. Börden och äran äro
blott chimärer. Religionen likaså, ett bedrägeri av präster:
Jag må ju le, när I prediken
Om denna snöda världs förakt
Och lika fullt med allo makt
För gunst och vinst och vällust fiken,
Er vård att våra själar söva
Med hopp om evig himlaro
Och jorden till er själva röva
Och själva njuta, då vi tro.
Ert kristna nit kan ju gäcka pöbelns lättro, men är mera värt
löje än vrede. Och I lärde! Jag har hjärtligt skrattat åt »er konst
att över hårstrån kiva och skriva, skriva, skriva i kors och tvärs
och med och mot». Och jag 1er åt våra poeter. Homeros har
blott då och då nickat på parnassen, men Gustaviadens författare
har snarkat i varenda rad. Grekland har sin Sappho. Men vi ha vår
fru Nordenflycht, »tusen gånger mer ful och mera älskogskrank», vi
ha vår Anakreon, Bellman, som hämtat sin inspiration »ur
svenska krogars Aganipper» och vars gracer ligga under kur. Allt är
således dårskap, och vårt enda företräde framför djuren är, att vi
kunna le åt hela gyckelspelet.
Samma materialistiska förutsättningar skymta också fram bakom
den prisbelönade och till synes rättrogna skriften: Vore menniskan
lyckligare, om hon förutsåge sit öde i verlden? Såsom Martin
Lamm visat är grundtanken här lånad från Maupertuis’ Essai de
philosophie morale (1751): »Emedan livet är ej annat än en följd
av behagliga eller smärtsamma känslor, och sällhet eller
olycksalighet således endast beror av deras summors förhållande, så följer
härutav, att det ej gives i allmänhet mer än tvenne medel att
förbättra vårt tillstånd: det ena att öka antalet och styrkan av de
behagliga, det andra att minska antalet och styrkan av de
smärtsamma känslorna.» Skulle nu människan vid sin födelse kunna
förutse alla de plågor, som väntade henne, »och skulle det stå i
hennes val att taga emot livet eller icke, så skulle hon utan tvivel
stöta det ifrån sig med avsky», ty »antalet plågor i det allmänna
livet överstiger antalet av nöjen». Men ej nog härmed: denna
kunskap skulle på ett dubbelt sätt förminska de behagliga känslorna,
»då den förstörde de nöjen, som vi redan ägde, och förekommo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0337.html
