- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 4. Gustavianska tiden /
325

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kellgren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

damer var Hedda Falck antagligen en flitig romanläserska, och
man kan gissa, att hon särskilt förälskat sig i en mycket dålig och
sentimental Wertherefterbildning, Millers Siegwart, eine
Klostergeschichte. Innehållet i romanen är i korthet följande. Av en grym
fader skiljas hjälten och hjältinnan från varandra, han blir munk,
hon nunna, men dör av ett brustet hjärta, och kort därefter finner
man Siegwart död på hennes grav. Den sista scenen var
naturligtvis den mest rörande, och möjligen var det på Hedda Falcks
uppmaning, som Kellgren åtog sig att poetiskt behandla Siegwarts
klagan vid den älskades grav — i originalet heter hon Marianne,
men Kellgren har givit henne det namn, Hilma, med vilket Hedda
Falck uppträder i hans diktning. Stycket ansluter sig till de
sentimentala klosterheroider, som efter mönster av Popes Heloisabrev
kommit på modet, och är både i form och tonart mera
förromantiskt än de dikter, Kellgren förut skrivit — på orimmad vers
och med inslag från Ossian och Young. Den tonart, i vilken dikten
är stämd, beror dock sannolikt mera på adressaten än på författaren
själv. Huru som helst — denna tonart är dock en annan än i Kellgrens
äldre dikter. Hilma har en »himmelsk helighet», är »en gudom, ej
stoftets barn», »änglars urbild», och deras möte skildras i följande ord:

        Hon darrar,
Vill fly mig, kan ej; vredgas och förmår ej.
Det steg, som fruktan tar, tar kärlek åter;
En blygsam rodnad glödgar hennes kinder,
Och redan smälter ögats hot i tårar.
En blick åt himlen, en åt mig — så föll hon
Vanmäktig i min famn.


Men — han vördar »dygdens tårar», och hon flyr. Såsom
poetiskt specimen står dikten ej högt inom Kellgrens produktion, och
Ek har nog rätt, då han bakom den ideala erotik, som här skildras,
spårar inflytandet från Rousseaus berömda roman. Hilma påminner
i varje fall mera om Julie än om Aspasie, och i Kellgrens liv hade
därmed kommit en ny insats.

Från början av nästa år, 1788, är antagligen en annan dikt, som
först kallades Lyckans boning, men som i de Samlade skrifterna
fått titeln Saknaden, och denna röjer, att Kellgren nu blivit Hedda
Falcks älskare. Dikten — endast tre strofer — är bland de finaste
och känsligaste, som Kellgren skrivit, och vi möta här redan samma
ideala erotik som i Den nya skapelsen:

Du, som mina ödens skick
Med ett ögonkast förbyter!
Från ditt löje livet flyter,
Världen ljusnar i din blick.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0374.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free