Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föreställningars sanningsvärde. Själva grundtanken — om
erfarenhetskunskapens ovisshet — är i första eller andra hand lånad från
Leibniz. Men det sätt, på vilket Thorild utvecklar tanken, erinrar
starkt om Sturm und Drang och mynnar ut i ett krav på frihet från
alla lagar, alla regler, alla auktoriteter. I naturen gives intet annat
än jämförelser och förhållanden. Lappländaren besjunger solen såsom
den allupplivande kraften, under det att afrikanen förbannar den.
Sådana betraktelser böra leda oss till övertygelsen om tankens frihet,
till att förkasta allt tvång i vetenskapen, all renlärighet. »Aldrig
hörde man ännu tvenne stora och fria snillen i allt tänka lika. Hela
naturen antager tusen olika skepnader efter tusen olika danade
ögon, som se dem». Hävden visar oss ock, huru den ena
auktoriteten efter den andra blivit avsatt: Aristoteles, Cartesius, Newton.
»Den rätta, eviga och oföränderliga sanningen finnes icke utan i
Gud, och endast ett oändligt öga kan se henne. Vad vi tro oss
upptäcka i naturen, är icke annat än bilder, likheter och jämförelser,
vad vi kunna äga i förståndet är icke annat än sköna föreställningar
och — mer eller mindre — ädla villfarelser». Förståndets frihet
är således ovillkorlig, och ingen makt kan tvinga det att se annat,
än vad det ser. Jag kan därför — fortsätter han — »högakta både
en Rousseaus, en Helvétii ädla villfarelser och en Sorbonnes dunkla
renlärighet, bådadera lika ärligt. Ty från himmelen är friheten
nedstigen...
Som himlens stjärnbeströdda fält
Av olik prakt och skönhet strålar,
Så har naturen snillet ställt.
Ett bloss med högsta klarhet prålar,
Ett annat täcka skuggverk målar.
Men mångfald är naturens lag,
Och allt är satt i egen dag
Att världens skådeplats uppliva,
Att skaparen må älskvärd bliva
I skönhetsverk av alla slag.
— — — — — — — — — — — —
Just så en vis om snillet dömer.
Han ser dess sköna olikhet.
Men som han ändamålet vet,
Han ej dess fria mångfald lastar,
Ej kväver den odödlighet,
Vartill dess gudaväsen hastar.
Just så, i himmelsk täckhet mild,
Plär även sanningen förkläda
Sin underfulla gudomsbild;
Fast uti tusen irrbloss skild,
Dess minsta strålar dock oss gläda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
