- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 4. Gustavianska tiden /
369

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorild

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

icke hade några klenmodiga tankar: »Jag hade blott en stor,
oföränderlig tanke i livet: att förklara hela naturen och reformera hela
världen. Allt, vad jag tänkte och gjorde, var till detta mål. Jag
ville upprätta allt sant och stort. All min äregirighet var varken
mer eller mindre. Jag var antingen den störste eller den högmodigaste
av alla dödliga. När jag skrivit de fem första raderna av Passionerna,
sade jag till mig själv: Så gott som något poem i världen, och jag
tänkte på Plato, Lucretius, Pope.» Emellertid ansåg han sig böra
prevenera Kellgren och skrev till honom ett brev: »Den, som tar
sig den friheten att skriva detta, har inlämnat till sällskapet U. D.
ett par skaldestycken. Det är ett ungt snille, som väntar sig något
av sitt första inträde i världen... Sanning och känsla, harmoniens
och uttryckets inre skönheter, passionens rätta kraft, och framför
allt den ädelt vågade nyheten kunna misskännas. Men icke av er.
Denna godheten skulle av längesedan en ivrig försvarare och
beundrare göra ert hjärta en tillgiven.» I februari 1782, några dagar
innan sällskapets beslut kungjorts, skrev han till Heurlin: »Man har
belönt mig för Passionerna. Men härom mera, då annonsen kommer
i bladen. Kellgren är förtjust i detta stycket. De bästa huvuden
kalla det förträffligt. Några obegripligt. Det innehåller kraften av
min filosofi och glansen av min inbillning. Orimmat, hänryckt,
förunderligt!» Så mycket bittrare var hans besvikelse, då han tre dagar
senare fick läsa, att dikten icke erhållit det stora pris, han väntat.

Passionerna.



Det är sant, att Passionerna såsom dikt är ett för vår generation
ohjälpligt dött skaldestycke, att den filosofi, som där förkunnas, för
oss blott har ett historiskt intresse, och att den hexameter, Thorild
skriver, knappt kan vara mera knagglig och dålig. Men å den andra
sidan kan man dock förstå den förtjusning, med vilken denna dikt
hälsades av en stor del av det på 1780-talet unga släktet. Det var
onekligen en ny anda, som här gjorde sig gällande. Det var en
klang av Sturm und Drang! Så redan i själva anslaget:

Från ditt sköte, Natur, låt i eteriska vågor
Strömma över min sång behag och rörande skönhet,
Strömma förtjusning! Dig, ack dig, odödliga, milda,
Allt upplivande, dig, Natur, min bävande harpa
Stämmes. Tyst omkring mig sväva, Ossians ande!


Thorild hade många förutsättningar för att bliva en stor poet.
Men han saknade alldeles en bland de viktigaste: den formella
begåvningen. Passionerna är icke en dikt, utan en filosofisk
avhandling på en mycket dålig vers. Ämnet, passionerna och deras
betydelse, var ett av dem, som livligast intresserade samtiden, särskilt
Kellgren, och flera olika teorier hade framlagts av Dubos, Helvétius

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0424.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free