Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Thorild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
29 mars avled han. Allmänheten hade nu fått andra intressen än
grälet mellan Leopold och Thorild.
Thorild och Reuterholm.
Den 3 juli ankom Reuterholm till Stockholm och blev genast
den verklige regenten. Ännu samma månad utfärdade han sin
braskande tryckfrihetsförordning, och därmed var det för alla tydligt,
att man nu fått en Thorildian i spetsen för landets styrelse.[1] Thorilds
utsikter att bliva »hovfilosof» voro således bättre än någonsin, och
antalet av hans beundrare och anhängare ökades hastigt. Han
hade verkligen blivit ledare för ett parti inom den svenska
intelligensen, och den tidningspress, som nu uppstod, var både
revolutionärt färgad och starkt påverkad av Thorilds idéer — särskilt
L. M. Philipsons tidning Patrioten och C. F. Nordenskiölds
återuppståndna Medborgaren. Thorild själv kastade sig naturligtvis genast in
i politiken. Den 15 augusti utfärdade hertigen sin amnesti för
kungamördarna under åberopande av en av Gustav III på dödsbädden
uttalad önskan; livsstraffet förvandlades därigenom till landsflykt.
Fyra dagar senare utkom Thorilds broschyr Mildheten, som
visserligen icke direkt behandlade frågan om de svenska konungamördarnas
straff, men indirekt var ett försvar för regeringens åtgärd. Att
broschyren tillkommit med anledning av någon påstötning från
Reuterholm, behöver ej antagas och bestrides av Thorild, men
i varje fall kom den ut vid en för regeringen mycket läglig
tidpunkt.
Emellertid hade Thorild alldeles överskattat Reuterholms
jakobinska rättrogenhet och totalt missuppfattat situationen i Sverige.
Intrycken från den franska revolutionen voro visserligen ganska
starka, och i Stockholm hade väl några halvt jakobinska klubbar
bildats. Men någon fara för en revolution förelåg helt visst icke.
Thorild hade likväl fått för sig detta och ansåg sig giva »jakobinen»
Reuterholm ett gott råd genom att föreslå, att han skulle sätta sig
i spetsen för denna revolution, avskaffa ståndsprivilegierna och
införa friheten. I det syftet utgav han i december 1792 sina båda
1786 skrivna memorial, denna gång försedda med ett företal,
Ärligheten, riktat till hertigen-regenten. Det är fyllt av den franska
revolutionens patos och skrivet i Thorilds medryckande
framställningsform. Konungarnas stora villfarelse är politiken, en ryslig,
glänsande »lögn, helgad av prästerna, kallad gudomlig av de högsta
dårar och skälmar, tillbedd av en okunnig menighet, ömsom tjusad
och förfärad. Den kallas med skäl statskonst, ty den har icke uti
sig en skymt av natur. Politiken är motsatsen emot ärligheten.
[1] Thorild var naturligtvis förtjust i den, men var nog klok att i brev till
Reuterholm påpeka de vaga och orediga bestämmelserna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0456.html
