Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kritiken i god jord. Den skrevs i Hamburg, dit Thorild då flyttat
från Köpenhamn. På intetdera stället trivdes han och slog sig
därför ned i Lübeck, där han författade den bekanta broschyren Rätt
eller alla samhällens eviga lag, som började utgivas på sommaren
1794 och till fullo visade hans politiska rättrogenhet; Blanck kallar
den »den svenska konservatismens äldsta bekännelseskrift», och
utan tvivel inleder den reaktionen mot upplysningens politiska
liberalism. I varje fall begagnades den av Thorild såsom underlag för
en anhållan hos Reuterholm: att få bliva bibliotekarie vid det då
svenska universitetet i Greifswald, »där akademien är rik, men har
aldrig gjort oss någon ära». All regerings äkta kraft — fortsätter
han — »är att styra tankarna, ty nästan vart och ett stort ord kan
göra en fanatisk yrsel och förstörelse. Eders Excellens vet, att jag
i detta ämne kan tjäna fäderneslandet, vilket ingen auktor kan,
utan just i den mån, som han är ansedd för en hög och stark
frihetsvän.» Thorild hade detta anseende, men han hade lärt sig att
inse frihetens bländverk, och i stället för de stora orden frihet och
nationen hade han valt »denna eviga realitet säkerhet och rättvisa.
Och jag är viss på att kunna göra mycket till opinionens rättande,
om Eders Excellens behagar göra mig independent både av
dagliga omsorger och av alla partiers gunst.» Denna begäran tog skruv,
och redan i januari 1795 fick han genom Reuterholms sekreterare
underrättelsen om, att han skulle få bli bibliotekarie i Greifswald
med en årslön av 500 rdr sp.; formligen utnämnd blev han först i
slutet av året. Därmed var han faktiskt förlorad för den svenska
litteraturen. Himlastormaren hade resignerat. Den forne Sturm- und
Drangkämpen — skriver Warburg — »som sett sina ideal rinna
isär, blev nu, vad han kanske själv några år förut skulle kallat en
’kälkborgareprofessor’ vid ’en fåkunnig och tyckmycken klosterskola’,
en lärd, som blott levde för sina filosofiska undersökningar, sina
böcker och sin familj.» Han blev en av de många, som uppträdde
mot Kant, i detta fall en vapenbroder till Herder, men för den
svenska kulturen hava hans under denna tid utarbetade filosofiska
skrifter knappt haft någon betydelse.[1] Sitt liv slutade han 1808.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
