Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
styras av ett tribunal av vise under en hovfilosofs ledning. Snarare
kan man säga, att Thorilds beundran för den franska revolutionens
massvälde var en tillfällig inkonsekvens, beroende på hans känsla,
icke på hans förstånd.
Bland hans senare skrifter förtjäna även några andra
uppmärksamhet. Bland dessa är broschyren Om efterhärmning kanske den
märkligaste. Den utgavs under striden mot Leopold och innehåller
såväl ganska tarvliga utfall som flera geniala tankar, vilka dock till
en del återfinnas redan hos Young. Thorild vänder sig här mot
imitatorum pecus, icke minst mot sina egna efterhärmare, och han
visar här en viss om Strindberg erinrande böjelse att skaka dem
från sig, även en icke så liten avundsjuka. Imitera Homerus —
börjar han — »är icke att skriva det, som Homerus har skrivit,
utan att skriva så, som Homerus har skrivit... Ett geni väckes
av naturen; andra väckas av ett geni. Men de väckas icke till
härmande apors gyckelspel, än mindre till en följande fänads
lydnad, utan till den rena dygd att — genom den kraft geniet ger —
själva göra något gott och stort... När ni följer en hjälte, ett
geni, går ni samma väg, men åtminstone med egna steg, utan att
som en ärans och vettets krympling låta er av honom släpas.»
Snillet och smaken synas emellertid i den vackra världen snarare
bestå i att »överföra på sitt språk andra länders och tiders skönheter».
Enklare uttryckt kan det kallas »stjäla frukt från grannen». Av
denna art är hela den romerska litteraturen; den är stöld från
grekerna, och grecismen hos dem är detsamma som gallicismen hos
oss. De, som fått anseende i världen, hava icke varit de stora
snillena, utan konstnärer, »vilka hava öppnat ryktbara butiker av
sant och falskt vett i alla sortimenter och façoner... Däremot
hava de verkliga genier i världen, såsom naturens sanna krafter,
knappast varit kända, men aldrig rätt erkända.» Med denna
utgångspunkt vänder han sig mot sina egna imitatorer: »En ovanlig
tänkares idéer, uttryck, sköna drag, teorier, originaliteter, djärva
storheter, infall och paradoxer anse de lika för ett gott rov.» Men
härmaren spåras i oredan och överdriften. Så långt i låghet gå
djuren aldrig. Kråkan lånar aldrig påfågelns fjädrar, åsnan kläder
sig aldrig i lejonets hud; »det är endast människokråkor och
människoåsnor, som tycka om, så långt de kunna, att göra all naturen till
en maskerad, varest allt är stygghet, prål och lögn». Och därefter
följer ett våldsamt utfall mot den stackars, då döende Lidner, som
tillhörde samma känslorikttiing som Thorild, men var — vad denne
icke var — en stor poet: »Så hava de vise läsare bland oss sett
en bålstor poet, icke uppstiga, utan upprasa, vars lynne är ett slags
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
