Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Lidner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var tydligen avsett att bliva på prosa, ty i det 1778 skrivna
företalet yttrar han: »Vad utländska teatern är, kan vår bliva, såframt
den fördomen utrotas, att ej ett teaterstycke kan vara skönt, om
det ej är på vers, och opoetiska huvuden, som äntligen måste vara
teaterdiktare, behagade hellre skriva en förnuftig rad på prosa än
rimmade orimligheter». Likaså bryter han obesvärat mot regeln
om rummets enhet, och hans rousseauism kommer här ganska starkt
fram. Den äkta Lidner möta vi dock ännu icke.
Lidner och Gustav III.
Vid sin ankomst till Stockholm tyckes Lidner hava fått en gynnare
i den poetiske dilettanten, hovkansleren Zibet, och troligen var
det denne, som introducerade honom hos Gustav III, till vilken
Lidner nu fick överlämna sina fabler och sina dramer. Ehuru han
snart halkade i hovtrapporna, tyckes han till en början hava slagit
an på konungen. I november 1779 berättade nämligen Gjörwell
för Alströmer: »Herr Lidner steg upp på vår hovparnass som en
raket, hans snille omtaltes på hela Lovön som ett underverk, honom
lovades guld och gröna skogar, han skrev fabler och skålar, men
förblev dock utan kläder och utan penningar, solskenet föll på andra
snilleverk, och han var oförsiktig nog att skriva ett epigram över
M. La Bourdonnière,[1] som lärer betjänt den stora fêten med sina
verser. Vad hände? Herr Zibet hade ingen pension, mindre något
bibliotekariat, la grande ressource de nos jours pour la récompense
des grands génies, för sin protégé. Hovet for till Gripsholm, La
Bourdonnière beskänkt till Uppsala och Lidner naken till
Stockholm, var han se’n svurit fanan vid baron Cederhielms
volontärregemente, som låter starkt värva genom sin generaladjutant Halldin.»
Enligt Gjörwell hade Lidner således, då han fallit i onåd, närmat
sig oppositionsmannen baron Josias Cederhielm, som 1779 börjat
utgiva bladet Sanning och nöje; huruvida Lidner där kom att skriva
några artiklar, är dock tvivelaktigt, och redan i början av nästa år
kunde Gjörwell berätta, att »bräschen blivit hopklistrad». Antagligen
genom Zibets bemedling hade Lidner åter blivit tagen till nåder,
och Gustav III beslöt nu att utbilda honom till dramatiker. Det
skulle ske genom en utländsk resa. I ett brev till Warmholtz av
den 6 mars 1780 ger Gjörwell en dråplig skildring av den nye
gunstlingen: »Härom morgonen kom herr Lidner till mig, braskande
i full hovsorgedräkt, till och med svarta och vita bandrosetter på
skorna. Han begärde mina befallningar till utrikes orter. Tackar:
hade inga. Vart går resan? Till Paris och Italien. I vad föremål?
För teatern och språken. På vars bekostnad? Hans majestäts.
[1] Fransk språkmästare i Uppsala, som tyckes hava haft något uppdrag vid hovfesten
på Drottningholm i juli 1779.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0473.html
