- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 4. Gustavianska tiden /
422

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lidner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

egenskaper, som hövdes för att av honom tillskapa en svensk Corneille».
Creutz tyckes således hava beklagat sig över honom, och själv
tillskrev Lidner honom den onåd, i vilken han råkat. Allt nog —
Lidners ettåriga vistelse i Paris blev avbruten, på sommaren 1782
kom han tillbaka till Stockholm såsom en fallen gunstling, vilken
ej vidare hade något att hoppas av konungens beskydd. Han var
således hänvisad till vad han kunde tigga hop av förmögne gynnare
och till vad han kunde förtjäna på sin penna. Det sista kunde ej
bliva mycket. Han blev emellertid en flitig medarbetare i Lunds
skandalblad, dock endast med dikter, som icke hade något med
tidningens politiska tendens att skaffa. Och hur bekymmersamt
han ekonomiskt än hade det under dessa år, beteckna de likväl
hans poetiska storhetstid. 1783 trycktes hans Grefvinnan Spastaras
död, året därpå Medea och Året 1783, nästa år hade han påbörjat
Yttersta domen, och dessutom talar han om en plan till en tragedi
om Engelbrekt, om ett stort religiöst oratorium Messias samt för
övrigt om en mängd andra planer. Förfallen har han under denna
så verksamma tid således näppeligen varit, även om hans ekonomi
varit genomusel. Det verkliga förfallet kom först senare. Men innan
vi övergå till detta sorgliga kapitel i Lidners levnadssaga, skola vi taga
en överblick av hans litterära produktion under dessa så alstringsrika
år, och börja då först med hans i Paris skrivna sorgespel Erik XIV.

Erik XIV.



Att Erik XIV ej »gouterades» av Gustav III, förefaller onekligen
egendomligt, ty dramat var den första svenska originaltragedien av
verkligt estetiskt värde. Vidare var stycket fyllt av samma lyriska
patriotism som konungens egen opera Gustaf Wasa, och avvikelserna
från det fransk-klassiska dramat böra knappt hava stött Gustav III,
som i de estetiska teorierna icke var någon dogmatiker utan
sympatiskt följde med alla nyheterna på de parisiska teatrarna. Lidners
stycke vittnar just om ganska ingående studier i det samtida franska
dramat; av det nya tyska har han däremot icke tagit några intryck,
och Goethes banbrytande Götz von Berlichingen tyckes han ej hava
känt till. Då han kom till Paris, rådde ett slags anarki inom det
franska dramat, och motsatta riktningar korsade varandra, utan att
det, såsom i Tyskland, kommit till någon avgörande brytning mellan
nytt och gammalt. Det fransk-klassiska dramat spelades fortfarande,
och här var det snarare Corneille än Racine, som angav tonen.
Corneilles pliktkollisioner voro fortfarande ett omtyckt tema; vi
erinra oss Le Cid, där hjälten slites mellan ärans och kärlekens
krav. Dylika pliktkollisioner, på vilka Corneilles flesta dramer äro
byggda, gå igen också hos Voltaire. Den bihandling, som
kvantitativt faktiskt är huvudhandlingen i Erik XIV, rör sig just om en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0483.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free