Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Lidner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
le genre sombre. I sitt drama har han kastat in skeppsbrott och
jordbävningar, en scen spelar i Orcus, en annan skildrar Korinths
skövling, trollerier, baletter o. s. v. avlösa varandra under ständiga
scenväxlingar. Den yttre apparaten var således fullständigt i Gustav
III:s smak, och på den gustavianska scenen med dess tekniska
resurser borde denna feeriopera hava gjort sig förträffligt.
Versifikationen, som röjer, att Lidner gått i Creutz’ skola, är oftast överlägsen
mästarens, och att Gustav III icke lät denna opera gå över scenen,
kan därför knappt bero på något annat, än att Lidner ohjälpligen
fallit i hans onåd — väl på grund av några nu av oss ej kända,
men säkerligen ganska grova förseelser under den tid, han vistats
i Paris, och om vilka konungen genom Creutz fått underrättelse.
Spastaras död.
Innan Medea kom ut av trycket, hade Lidner fullbordat och
utgivit sin mest populära dikt: Grefvinnan Spastaras död. Även denna
föreligger i två avvikande redaktioner. Den första upplagan, som
kom ut på sommaren 1783, skiljer sig nämligen, såsom Warburg
först påpekat, ganska mycket från den andra (1786); »Ungefär en
tredjedel av Spastaras död, sådan vi nu vanligen känna den, är ny
i förhållande till första upplagan». I vad mån Thorild haft någon
del i dessa tillägg och ändringar, kunna vi ej avgöra; den rent
poetiska förtjänsten av denna dikt är i varje fall Lidners. Uppslaget
till Spastaras död, som skrevs mellan de bägge redaktionerna av
Medea, fick Lidner från en ganska torftig notis i Stockholms-Posten
för den 30 maj 1783 om en jordbävning, som då nyligen inträffat1
Messina:
Ibland de berättelser, som man fått ifrån Messina, omtalas även grevinnan
Spastaras[1] gruveliga dödssätt. Hon hade vid första jordbävningen dånat och
blivit av sin man med mycken fara släpad till porten, men under det han
höll på att skaffa sig något fartyg till deras frälsning, återkvicknade hans fru,
och som hon saknade sin lille son, nyttjade hon tillfället, medan hennes man
var ur vägen, och skyndade sig in i huset, som ännu ej var kullstörtat. Hon
gick upp och tog barnet ur vaggan, men trappan ramlade i detsamma ner
och hindrade utgången för henne. Hon flydde från rum till rum, alltid
förföljd av nedfallande bjälkar och stenar. Äntligen hann hon till en balkong,
som var hennes sista tillflykt, hon skrek om hjälp och visade sin son, men
uti en allmän bestörtning är all medömkan för andra döv. Elden grep vidare
omkring sig, och detta olyckliga offer för moderlig kärlek föll mitt emellan
lågor och grus sönderkrossad, i det hon höll i famnen föremålet för sin ömhet
och orsaken till sin död.
Mera behövdes ej för att sätta Lidners fantasi i rörelse. Notisen
handlade ju om moderskärleken, som varit motiv både i Medea
[1] Namnet är ett tryckfel i Stockholms-Posten. I verkligheten lär hon hava hetat
Spadara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0491.html
