Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Teater och drama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skicklighet att även i sådana vittra övningar kunna uppnå den höjd, som
gjort andra nationer så mycket firade? Vår svenska opera till och
med överträffar den franska, sådan denna blivit här uppförd, i samma
mån som Flodings gravstickel överträffar Hoffbros estamper». I
Allehanda hette det: »Operan liknar ej mer förra svenska
skådespel än Uttinis arbeten likna gamle Kindströms kompositioner».
Gjörwell var idel hänförelse: »Hos oss spelas nu svenska operor
nästan som i Paris. Skulle min herre väl tro det? Kom och se
ett svenskt skådespel av omkring 100 personer och som med
förundran besökes av alla härvarande utländska ministrar. Fru Olin
och hovkanslisten Hr Carl Stenborg spela supérieurement. Musik,
dans och dekorationer, allt äger en oväntad fullkomlighet.»
Operan under 1770-talet.
Efter Thetis och Pelée följde under samma år två andra operor, Händels
Acis och Galathea, som dock bearbetades både till text och musik, samt Glucks
Orpheus och Eurydice, som mindre slog an, och en mängd andra operor
beställdes. Manderström arbetade på en opéra comique Julie, som emellertid
först 1786 blev uppförd på Munkbroteatern, Ehrensvärd själv skrev en Atis
och Camilla, som är förkommen, och Zibet Aline, drottning af Golconda, som först
1776 blev spelad — alla tyckas blott hava varit bearbetningar. Som vi sett
fick även Creutz av Gustav III nu befallning att författa en opera, likaså
Bellman, som började med en, Fiskarena, och på Michelessis initiativ började
Rothman en översättning av Metastasios Alcides på skiljovägen. Alla
användbara pennor sattes således i rörelse, men intresset för operan mattades
tämligen hastigt. Under åren 1774—1782 uppfördes väl på Bollhuset femton nya
operor, dels av Gluck m. fl., dels sådana, som komponerats av här verkande
tonsättare såsom Uttini och Naumann, som kommit hit 1777. Men redan
Orpheus och Eurydice mottogs med kallsinnighet, och 1775 klagades i
Allehanda över den »teatraliska smakens hastiga avtagande ». Missmodig drog sig
Ehrensvärd 1776 tillbaka, och hans efterträdare, friherre Barnekow, var alls
icke platsen vuxen. 1779 skrev Gjörwell, att »hela operaverket är i avtagande.
Fru Olin förlorar aldrig sin konst, men väl gracerna i sin sång. Stenborg
höres rätt nu ej mera... Körerna skråla illa, och figurantskorna äro
tungbenta.» Förfallet antydes kanske bäst därav, att konstmakare 1779 tillätos
att uppträda i Bollhuset. Emellertid hade operan nu fått en ny kraft i
Christoffer Christian Karsten, som redan 1773 hade anställts vid kören, men
1776 ryckt upp till solist och, då Gjörwell skrev, betraktades såsom operans
främsta »ressource». 1780 blev emellertid teaterentusiasten Carl von Fersen
operans chef, och därmed började ett uppryckningsarbete, till vilket vi sedan
skola återkomma.
Då Ehrensvärd övertog ledningen av den nya operan, hade han
stora förhoppningar om dess framtid. I Paris pågick samtidigt en
häftig strid om den franska eller den italienska musikens företräde.
Ehrensvärd ville åstadkomma en kompromiss mellan båda: »Ansåg
man franska operan, detta konstens mästerstycke, så förnöjdes synen
och själen blev orörlig. Ansåg man den italienska, så gavs allt till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0516.html
