Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Teater och drama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De dagliga repetitionerna — berättar Fersen — »började kl. 10 på
förmiddagen och avbrötos endast för att spisa middag, och ofta
dinerade konungen, prinsessorna, hertigen och hela teaterpersonalen
på själva scenen. Repetitionerna fortsattes kl. 5 på eftermiddagen
och slutade ej förr än kl. 10 på kvällen.» På ett år — till hösten
1783 — skrev konungen ej färre än fem dramer: Märta Banérs och
Lars Sparres kärlekshandel (sedan kallad: Gustaf Adolphs ädelmod),
Helmfelt, Frigga, Gustaf Adolph och Ebba Brahe, Christina och
Magnus de la Gardie. Kort förut hade konungen gjort sitt
misslyckade försök att utbilda Lidner till dramatiker, och som vi sett
var det vid denna tid, som han anställde Kellgren som litterär
hjälpare. 1786 kallades Leopold i samma syfte från Uppsala till
Stockholm. Men ännu hade intet gjorts för en offentlig svensk
scen för det högre dramat.
Ristells teater.
Den, som här tog initiativet, var en tämligen obskyr litteratör,
Adolf Fredrik Ristell, som på 1770-talet översatt några franska
tragedier och operor samt skrivit en originaltragedi, Domald, som
1782 uppförts på Stenborgs teater. 1787 anhöll han hos Gustav III
om privilegium att såsom entreprenör och på egen risk få uppföra
svenska tragedier och komedier. Ansökningen beviljades, och den
2 juni öppnades Svenska dramatiska theatern i Bollhuset, där den
två dagar i veckan fick spela omväxlande med den franska truppen,
vilken också gav två representationer i veckan. Stockholm hade
således fått tre svenska trupper — utom den franska — nämligen
Operan, Stenborgs och Ristells, och det egendomliga var, att de
delvis hade samma personal, ty även Ristell hade, liksom Stenborg,
fått rekrytera sin trupp från operans.
Egendomligt nog kom det även till ett »samröre» med Stenborgs teater.
1784 hade Didrik Gabriel Björn börjat såsom en av denna teaters litteratörer,
och året därpå hade han där debuterat såsom Almaviva i Figaros bröllop.
Då Ristells teater började, skrev Björn för denna en pjäs, Det oskyldiga
bedrägeriet — naturligtvis till Stenborgs stora missnöje. Premiären fick Björn
dock ej vara med om, ty Stenborg tvingade honom att samma kväll spela
på Munkbroteatern »för att privera honom från hans auktorliga triumf». I
maj 1788 debuterade Björn också såsom aktör vid den konkurrerande teatern,
ehuru han fortfarande, ända till 1794, stod kvar hos Stenborg. En annan
gemensam aktör var Carl Gabriel Schylander, som särskilt spelade gummroller
— en rest från de tider, då även kvinnorollerna utfördes av män. Den 16
maj 1788 gjorde han upp kontrakt med Dramatiska teatern, men samtidigt
kom han överens med Stenborg att spela hos denne de dagar, då han ej var
hindrad av sin andra tjänstgöring, och trots det att konungen sökte opponera,
fortfor Schylander att uppträda på bägge scenerna.
Ristell kunde emellertid alls icke sköta teaterns affärer, och efter ett års
tid nödgades han rymma från alltsammans med den ansenliga skulden av
13,000 rdr. Fråga uppstod då, om teatern skulle nedläggas eller ej. För att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0531.html
