Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Teater och drama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dygden uti alla tider
Lika klara strålar sprider,
Fast av olycksmoln hon lider
Och blir sällan rätt belönt.
Men vad hon på jorden saknar
I odödligheten vaknar,
Utav äran dubbelt krönt.
Denna publik kunde därför skratta åt parodien, den aria, som
Bacchus sjöng i Casper och Dorothea:
Brännvinsnäsan alla tider,
Lik rubinen, strålar sprider,
Stundom ock av blånad lider,
Och blir aldrig rätt belönt.
Posito: hon börjar jäsa,
Blir hon en odödlig näsa,
Med små andra näsor krönt.
Det värdefullaste för oss i stycket ligger i den bild, Hallman här ger av
Djurgårdslivet, av Tyska Paradiset med dess krognymfer, dess publik av
sjömän, gesäller och slödder, som dricka brännvin och dubbelöl och slåss, så att
»bord och bänkar gå i kras». Möjligen var det detta, som Thorild avsåg, då
han skrev, »att allt, som i Hallmans stycken är parodi eller eftergyckling, är
gjort för vitterhetens tölpar, men allt, som är sann burlesk eller märkeliga
öden och karaktärer ur den lägre världen, är mästerligt och av stort snille».
Kvick är Hallman dock knappast, och ett konststycke, som han använder, är
särskilt misslyckat. Han låter nämligen den tyske skomakargesällen Casper
tala ett tysk-svenskt blandspråk, men utan tvivel har Warburg rätt däri, att
denna rotvälska mindre erinrar om en tysk, som bryter på svenska, än om en
svensk, som ej kan tyska. Roligt är det i varje fall ej att höra honom.
1770-talet hade likväl en annan mening, och Petter Stenborg gav Hallmans stycke
kväll efter kväll för fulla hus. Sedan följde andra parodier: Skeppar Rolf
(1778), Petis och Thelée (1779) och Donnerpamp (1782), den första en parodi
på Birger Jarl och Mechtild, den andra på Thetis och Pelée, den tredje på
Marmontels opera Roland, som 1781 spelats på Bollhusteatern. Men därjämte
uppfördes på Humlegårdsteatern några andra stycken av Hallman, vilka icke
äro parodier, utan självständiga burlesker: Finkel eller det underjordiska
bränvins-bränneriet (1776), som året därpå tillökades med en prolog: Finkels
parentationsakt, varjämte Hallman till Skeppar Rolf skrev en epilog,
Bousaronerne, som var så rå, att den av polisen förbjöds, ehuru förbudet efter
någon tid upphävdes. Det är erotikens finkel, säger Warburg, som här
serveras, och lika vedervärdig synes mig den egentliga brännvinspjäsen vara.
Att samtiden kunde finna en dglik djurisk brännvinstörst komisk, röjer bäst
den låga bildningsgraden hos den gustavianska medelklassen. Det är
frihetstiden, som här lever kvar, t. o. m. den karolinska tiden, och på flera ställen
har Hallman alldeles tydligt plagierat Holmström.
Tillfälle gör tjufven.
Hallman var likväl ett stycke poet, ehuru hans bästa alster genom en
egendomlig ironi kommit att gå till eftervärlden under en annans namn. Jag
avser den bekanta lilla täcka vaudevillen Tillfälle gör tjufven. Den uppfördes
första gången den 8 april 1783 vid en hovfest på Ulriksdals teater, och Armfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0550.html
