Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leopold
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som av detta provstycke nogsamt visat, vad vår svenska vitterhet
av honom har att vänta». Fortsättningen blev icke lika lycklig,
och vi erinra oss den skarpa kritik, som Kellgren 1778 riktade
mot Leopolds då skrivna ode. Leopold svarade visserligen, men
kände tydligen, att han lidit ett nederlag, och för allmänheten
framträdde han ånyo först efter återkomsten från Tyskland, 1785,
då både som kritiker och såsom poet. För tillfället var det ju
oroligt på den svenska parnassen. Skulle han taga parti för
Kellgren eller för Thorild? Kellgren och han hade ju under polemiken
om odet överhöljt varandra med invektiv, men å den andra sidan
var det klart, att Leopold kände sig stå närmare denne
motståndare än han stod Thorild, och det var även fördelaktigare att vara
vän med konungens bibliotekarie och litteräre medarbetare än med
en student, som var utan allt inflytande. Emellertid kom han först
av någon anledning i brevväxling med Kellgrens motståndare.
Thorild blev tydligen förtjust över utsikten att få enrollera Leopold
i sin armé, och i sitt svar spelade han ut Kellgrens kritik: »Är
det möjligt, att herr bibliotekarien sätter odet på 1 nov. under
sina stycken i det fria och lekande slaget? Finner detta pindariskt
höga och häftiga liksom icke naturligt? Och motfälles av Kellgrens
kritik?» Leopolds svar finnes icke kvar, men av Thorilds, som
bevarats, framgår, att den försiktige Leopold allt mer, utan att direkt
stöta sig med Thorild, ville draga sig undan denna
komprometterande bekantskap. De kritiker, han nu började skriva, väckte också
Thorilds misshag. Först ett mycket kvickt anfall på Lavater,
infört i Uppsala lärda tidningar (1785) och därifrån avtryckt i
Stockholms-Posten. Kritiken är — skrev Thorild — »ävenså orättfärdig
som kvick... Jag hatar ej kvickheten, så litet som jag hatar
barndomens livlighet... Ingen gud är kvick. Och dit, till
gudomligheten, skall ju människosjälen?» Han tänkte därför uppträda mot
Leopold: »Låt oss giva ett exempel, som sällan blivit givet. Låt
oss säga gayement: vi slåss! Slåss, le och hedra varandra.» Kort
därefter utgav emellertid Leopold en kritik, som ännu mera
upprörde Thorild, Critiska anmärkningar vid hjeltedikten: Tåget öfver
Bält (1785). Denna broschyr var den kanske mest betydande
litterära kritik, som då ännu skrivits. Några nya synpunkter finner
man där väl icke, kritiken är klassicistisk, om än med flera
medgivanden åt den nya tiden, än Leopold sedan ville göra. Han
klandrar väl — efter Marmontel — användandet av allegoriska
väsen, men i det hela står han här, liksom allt framgent, kvar på
Boileaus ståndpunkt. Han framhåller både förtjänster och fel i
Gyllenborgs dikt, men visar sig i det senare fallet såsom en så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
