Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Franzén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FRANZÉN
Franzéns betydelse.
I biografien över fru Lenngren har ag ofta haft
tillfälle att citera Franzén. I viss man blev han hennes
arvtagare, men även Oxenstiernas och Kellgrens, t. o. m.
Thorilds och Lidners, ty i hans diktning löpa alla de
moderna strömningarna inom den gustavianska tiden
samman, dess realism och dess förromantik, och det är han, som
förmedlar övergången till den nya tiden. Hans levnadssaga såsom
poet har en viss likhet med Gyllenborgs. Också Franzén levde
blott under några korta ungdomsår, och medan han ännu var vid
mitten av tjugotalet, började redan strängarna på hans lyra att
slakna. Sedan var han mera ett berömt namn än en författare,
som verkligen betydde något. Han var underbarnet, som aldrig
blev man. Men genom sitt barnasinne, om än ej genom sina
senare arbeten, imponerade han dock såsom person på en samtid,
som icke längre läste mannens och gubbens dikter. Hans insats
blev således kortvarig, och dock är den viktig. Förståndets
tidsålder hade icke haft någon egentlig lyrik, och den, som funnits hos
tiden, hade tagit sig ett uttryck i Rousseaus prosa. Den egentliga
lyriken kommer först med romantikens stormsvalor, tidigast i
Tyskland med Goethe, sedan i England med Burns och Wordsworth,
sist i Frankrike med Lamartine. Inom den svenska litteraturen är
Kellgren den förste lyrikern, men först i sina allra senaste dikter.
Hans arvtagare såsom sådan blev Franzén, som till hela sitt väsen
är lyriker.
Franzéns uppfostran.
Frans Michael Franzén föddes 1772 i Uleåborg i Finland, modern
var vid hans födelse endast sexton år gammal, och denna unga mor
blev i viss mån hans diktnings genius. Han var ett ovanligt vackert
barn, vek till lynnet, litet sjuklig, intellektuellt brådmogen — vad
man säger — en »flickgosse», som uppfostrades bland kvinnor och
som ej deltog i de andra pojkarnas lekar; själv säger han, att han
»växte upp som en drivhusplanta». Denna vekhet bibehöll han
under hela sitt liv. Han förblev ständigt det älskvärda, naiva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0644.html
