Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Genombrottets närmaste förberedelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Försök om skaldekonsten har han icke kunnat undgå att inlägga en
gensaga mot Gyllenborgs vördnad för rimmet. Ännu mindre —
skriver han — »kunna vi gilla författaren, då han i början av sitt
skaldestycke synes vilja göra rimmet till en lag för svenska
verskonsten. Ty i allmänhet, varför skall blott ett sätt att uttrycka det
sköna vara det rätta, och vilken har rätt att fastställa detta? ....
Det är i själva verket någonting sällsamt, att en nation, som i hjärtat
är en av de självrådigaste och stoltaste, likväl alltid smitt sina egna
bojor och självmant antagit slaveriet nästan i alla möjliga former och
ämnen, varunder den även suckat djupare än någon annan av hyfsade
och lidande nationer. På det sättet hava vi även slaviskt bibehållit
rimmet och förblandat det med poesi, sedan alla europeiska nationer,
som för sitt språk kunnat, i samma mån avskuddat dess ok, som de
lärt känna vitterhet. Vi ensamme ha trott oss vara intet, om vi ej
varit ofullkomlige fransmän. Låt dem, som äga det för skaldekonsten
minst harmoniösa språk av alla, lyda nödens lag; men vårt, som i
kraft och harmoni, i frihet i ordsammansättningar och inversioner,
upphinner eller övergår alla samtida bildade språk, borde dock befrias
ifrån en uteslutande skråprincip, som hindrar det att utveckla sina
fördelar.»
Representanten för den »gamla» skola, som nyromantiken ville
störta, var Leopold, och det var mot honom och hans imitatores,
som angreppen sedan riktades. Även här har Höijer delat de ungas
mening och måhända visat dem vägen. Inom Juntans krets var
Leopold ingalunda populär. Man senterade visserligen hans kvicka
penna, men man föraktade honom för hans servilism inför de
maktägande, och hans polemik mot Kant hade naturligtvis ytterligare
uppretat de unga. När så första bandet av Leopolds Samlade skrifter
kom ut (1800), var det tydligen meningen att egna detta en skarp
kritik. Höijer påbörjade en dylik, som emellertid aldrig blev färdig,
men vars inledande ord avtryckts i hans Samlade skrifter.
Recensionen skulle, såsom fragmentet visar, i formen bli ytterst artig, men
samtidigt innehålla en krigsförklaring. Efter några blommor åt »den
store skalden», yttrar recensenten, att han trots den vördnad, han var
skyldig författaren, likväl kände sin plikt att »giva anvisning på fel
så väl som på fullkomligheter, ej för att undervisa författaren, men
för att leda och varna hans beundrare och efterföljare». Leopold
hade danat skola, en mängd mer eller mindre förtjänta efterföljare
antogo »efter honom ett slags främmande bildning, en metod och
ett visst manér. Ännu oftare förfalla de till en blott härmning,
varigenom man nästan endast, eller åtminstone lättast, träffar hans fel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
