Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Genombrottets närmaste förberedelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
läckra målningar och en frappant originalitet såväl i form som i ämne äro
huvudegenskaperna i Tiecks poesi.» Avslutningen av denna karakteristik går emellertid
i en rakt motsatt riktning: »Allt är hos honom beräknat på effekten. Men var
och en, som är något bekant med grekiska skaldekonsten, vänder sig dock snart
från Tieck till en mera nykter, mera ordentlig skald.»
Hammarskölds första Stockholmsår.
När Hammarsköld 1806 slutade sin studietid i Uppsala, tyckes han
således snarare hava velat räknas såsom nyhumanist än såsom
nyromantiker. Då emellertid även de tyska nyromantikerna voro hänförda
beundrare av Goethe och den grekiska litteraturen, bör man kanske
rättare säga, att Hammarsköld företrädesvis fäst sig vid denna sida
hos nyromantiken. I en annan viktig punkt, där nyhumanism och
nyromantik skiljas, hade han redan nu närmat sig den senare rörelsen.
Då vi först möta honom, 1803, är han i religiöst avseende en radikal
i Sturm und Drangs stil, som tvivlar på Guds tillvaro, samvetet och
odödligheten, och man har kvar ett brev från Chr. Stenhammar, som
vänder sig mot hans brist på religion. Redan i slutet av samma år
slog han likväl alldeles om, och i början av det nästa skrev han till
Livijn: »Ja, själens odödlighet — ett liv efter detta är numera för
mig en trosartikel, grunden för mitt hopp. De skäl, som övertygat
mig, skulle det kanske ej vara så lätt att bestrida. Jag medger, att
Fichtes entusiasm mycket bidrog att stärka hans bevis, ty det måtte
vara en gudomlig lära, som så kan höja sina bekännare, som kan göra
dem så lyckliga.» Det var således Fichte — och väl närmast Höijer
— som hade omvänt honom, och därmed var han inne på den för
nyromantiken avgörande utvecklingslinjen.
I slutet av höstterminen 1805 avlade Hammarsköld filosofie
kandidatexamen, och därmed voro faktiskt hans studieår tillända. Över
julen reste han ned till Tuna och kom ej tillbaka till Uppsala förr än
vid mitten av vårterminen, då han disputerade för Fant. Den tiden
släpptes emellertid blott ett visst antal kandidater tram till
promotionen, och då Hammarskölds betyg ej voro nog höga, blev han
som det hette — »exkluderad» ; magister blev han först 1812. Han
gick därför på hösten 1806 in såsom extra amanuens vid Kungl.
Biblioteket. Särskilt krävande var tjänstgöringen där icke. Biblioteket,
som var inrymt i några salar i Slottets nordöstra flygel, var ännu
ganska obetydligt, beviljade inga hemlån och var tillgängligt blott för
dem, som erhållit hovkanslerens tillstånd; anslaget till bokinköp och
bindning var endast 1000 rdr banko om året. Chef var kanslirådet
P. Malmström, och då han i början av 1811 avgick, blev Per Adam
Wallmark hans efterträdare — en ödets ironi, att de båda ivrigaiste
antagonisterna inom vitterheten på så sätt tvingades att dagligen på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/5/0056.html
