Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Genombrottets närmaste förberedelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kotzebues romaner och dramer, jag kunde överkomma, läste jag,
smältande i tårar. Lidner och Kellgren voro de enda svenska skalder,
som voro mig tillgängliga; först få år före min avresa till akademien
föll Schillers Don Carlos i mina händer och gjorde på mig ett
oförgätligt intryck.» I någon skola gick han icke, utan läste för
informatorer; i det hela var han dock autodidakt, och på egen hand lärde
han sig franska, tyska och något engelska; med grekiskan var det
svårare, men även här lyckades han. På våren 1806 blev han
student i Uppsala och året därpå medlem av Atterboms vittra sällskap.
Originalpoem — skriver han — »hade jag hittills icke författat; nu
försökte jag detta, men finnande mig stanna under medelmåttan, hade
jag den visheten att för alltid därmed upphöra». I stället läste han
så mycket mera: »mesta retelsen hade tyska vitterheten och
estetiken, med vilken jag nu gjorde bekantskap».
Hedborns barndom.
En alldeles olika natur mot den praktiske, opoetiske och energiske
Palmblad var Samuel Hedborn. Han var född 1783 på ett
soldattorp nere i Östergötland och blev, såsom Atterbom så träffande
skriver, en »egendomlig förening av bonde, skald och präst».
Romantiker var han redan av naturen: »I barndomen var hela mitt liv en
dikt.» Han levde i en fantasivärld: »Vid en stuga nära mina
föräldrars hem stodo tvenne höga och åldriga askar, på vilkas toppar
jag tyckte himmelen vila; och när de gula löven om hösten började att
blänka mellan de gröna, trodde jag, att de förra voro frukter, av vilka
Gud Fader åt.» En kulen höstdag höggos de båda askarna ned.
»Jag tyckte mig höra klockor med underbara och dystra ljud klinga
i den höga stammen, och vid roten grät ett döende rå eller, efter
mytologien, en dryad. Kanske har hela naturen i människosläktets
barndom blivit på sådant sätt befolkad med gudomligheter.» Så lärde han
sig läsa och skriva — först av modern, sedan av byskolmästaren, som
tillika var sockenskräddare — men först vid sexton års ålder begav
han sig till Linköping att där börja de lärda mödorna. Student blev
han på varen 1806, men måste i regeln vistas såsom informator på
olika ställen.
Musis amici.
På hösten 1807 träffades han, Atterbom och Ingelgren i Uppsala — Palmblad
var under terminen frånvarande — och därvid beslöto de den 7 oktober att bilda
ett vittert sällskap, vars namn blev Musis amici (den latinska översättningen av
Vitterhetens vänner). Till stiftarna hörde ock två andra östgötastudenter, Jacob
Axel Stenhammar och Lars Gustaf Acharius.[1] Sedan invaldes åtskilliga andra, av
vilka dock blott två hade några egentligen litterära anlag, nämligen Pehr
Elgström, som intogs den 2 december, och Palmblad, som blev medlem i mars 1808.
[1] Stenhammar blev sedan präst, Acharius lasarettsläkare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/5/0069.html
