Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Genombrottets närmaste förberedelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
theatern, först med tre, sedan med fyra nummer i veckan. Den var
naturligtvis från början ej avsedd att bliva ett organ för den »gamla»
skolan, ty någon »ny» hade ju ännu ej framträtt. I stället skulle
tidningen bli något i samma stil, som Stockholms-Posten varit, d. v. s.
innehålla poem, litterära kritiker, teateranmälningar, anekdoter, lärda
nyheter o. d.; även åt sociala frågor samt åt politiken, särskilt
inrikespolitiken, uppläts ett ganska stort utrymme. Å den andra sidan
hade de unga med kännedom om utgivarens person all anledning att
frukta, att Journalen skulle bekämpa de åsikter, som de ville förfäkta.
Utgivaren, Per Adam Wallmark, var då en 32 års man. Efter att
hava studerat i Lund, hade han 1799 fått anställning vid Kungl.
Biblioteket. Till Stockholm kom han såsom en varm beundrare av
Leopold, »i vars harmoniska verser i Oden jag tyckte mig finna, att
vårt språk uppträdde i sin fullkomligaste skönhet, kraft och välljud».
Kort därefter gjorde han skaldens personliga bekantskap och fann i
honom »min verksammaste gynnare», hos vilken »jag tillbragt de
gladaste, lärorikaste och angenämaste stunderna av mitt arbetsamma
liv». Genom Leopold introducerades han hos »skaldefadern»
Gyllenborg, i vars hus han blev bekant med Oxenstierna. Genom Leopold
lärde han vidare känna Rosenstein, Lehnberg, Adlerbeth, Blom m. fl.
Dessa »stora» författare voro då ännu — skriver Wallmark i sin
självbiografi — »i ostörd besittning av sitt vunna anseende, och ingen
yngling ansåg sig kunna bereda sig en vitter reputation utan att
grunda den på deras bifall, uttryckt genom ett erhållet pris i Svenska
akademien». Till dessa yngre vitterlekare — Choræus, Valerius,
Kullberg och Wallin — slöt sig även Wallmark. Jag hade, berättar
han, »tidigt den äran att upptagas i deras vänskap, och vi samlades
ofta hos varandra. Den, som likväl oftast beredde oss detta nöje,
var grosshandlaren Sven Björck Svensson», vilken 1802 vunnit
akademiens andra pris och 1807 utgivit antologien Polymnia, som
innehåller dikter från denna krets och nästan var den enda vittra
publikationen under århundradets första decennium. Det var därför
naturligt, att Wallmark i de dikter, han själv skrev, skulle ansluta sig till
den eftergustavianska smaken, och i Svenska akademien, där han
1804 tävlade, erhöll han det andra priset för en lärodikt, Handen;
1809, några dagar innan Journalen började, hade han fått ännu ett
pris för Sång till finska arméens ära. I honom hade romantikerna
således full rätt att befara en motståndare, som trots deras speglosor
ej var att förakta, ty ehuru Wallmark i sin litterära smak var ytterst
bornerad och ehuru han var underhaltig såsom poet, var han både
bildad och ganska beläst samt personligen en aktningsvärd och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
