87 (Illustrerad svensk litteraturhistoria / 5. Romantiken)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stridens följder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den Prolog, som inleder Phosphoros, finna vi, att han varit inne på
dylika spekulationer. Där har han nämligen följande not: »Thor är
det personifierade ljuset, försonaren, solen i götiska gudaläran,
densamme med egypternas Horus m. fl.» Något vidare inne i den
fornnordiska litteraturen tyckes han icke hava varit, ty ännu i februari
1811 bad han Hammarsköld »à tout prix» skaffa honom Nyerups
danska översättning av Eddan.[1] Ehuru hans faktiska kunskaper
således ej kunnat hava varit särdeles stora, tillägger han: »Ännu har
jag likväl icke lagt handen vid min tillämnade nordiska mytologi.
Jag kan icke tänka på verkställandet av denna idé, förrän jag fått tid
att uppoffra ett par år ensamt åt detta företag.» I januarihäftet 1811
av Phosphoros, som dock kom ut först i april, var han likväl färdig
med en dikt, Skaldar-mal, som är byggd på denna av Atterbom själv
konstruerade mytologi. I själva dikten spåras denna föga. Vad —
frågar skalden — »viljen I, åldriga runoljud, med folk utan ära, med
värld utan Gud?» Därefter skildrar han i praktfulla strofer det forna
Sverige, allshärjartinget, ledungsfärderna, Valhalls krigarhimmel och
gästabudens glam. Den sista avdelningen spelar hos älvorna, som
bjuda honom det horn, vars dryck för honom skall yppa runans
hemliga ord. Då skall han lära sig att slå gullharpan och hinna
asarnas salar:

Så lyft över jorden ditt redliga hopp,
Och lär det gudomliga skatta.
Dess bilder skifta i tidernas lopp,
Och vislingar tecknen beskratta.
Men om solen ock remnar från himmelen blå,
Dess eviga urbild skall evigt bestå.

Dikten åtföljes av några «upplysningar», i vilka schellingianismen kommer fram.
Man har — skriver Atterbom här — ansett Eddans läror för osmakliga foster av
dumma vildars fantasi. Men de äro visare, än okunnigheten föreställer sig, ehuru
det fordras ett poetiskt sinne för att rätt tolka myten. Det kan vara nog att anföra
början av denna exeges: »Disa eller Frigga. Månan, symbolen av gudomens
kvinnliga princip, materien. Svarar mot egyptiernas Isis, den ephesiska Diana och
kristianernas Maria. Representerar även under namnet Göya (Gaia) Jordens
gudomlighet såsom allmoder (Kybele, tyskarnas Hertha).» Hammarsköld tyckes hava
ställt sig tvivlande till dessa »upplysningar» och antytt, att Atterbom fått sina
mytologiska kunskaper från Dalins historia (vilket är ganska säkert). Men härpå
svarade Atterbom med en för den schellingianske filosofen karakteristisk stolthet:
»I anledning av dessa noter får jag förklara dig, att jag också läst eddan och att
jag i ganska få punkter följt Dalin, som i alla fall på de blad, han skrivit om
götiska myterna, förråder mera Geist än i alla sina andra saker tillsammans.

[1] Snorra eddan hade i Nyerups och Rasks danska översättning kommit ut 1808,
och denna översattes 1811 av Jacob Adlerbeth till svenska.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/ilsvlihi/5/0125.html

		Illustrerad svensk litteraturhistoria / 5. Romantiken / 87 (1926-1932) Author: Henrik Schück, Karl Warburg Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|