Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Atterbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Samma platonska mystik kommer fram i Allegros svar: toner
äro de minnen, som följa Psyke från de odödligas ort. Mest fylld
av romantik är måhända Den nya Blondel (i 1815 års kalender). Det
är sin egen barndom, han först skildrar. Den förflöt, där »de ljusa
björkar stå på en enslig höjd», ingen delade med mig livets unga
lek, men till mig bar min fader sagor från förflutna dar, och du,
hulda fantasi, fyllde min själ med drömmar om slott av glas med
torn av pärlemo, med feer och med dvärgar. Så drog jag ut i
härnad, genom skog och hed, kämpade mot resar och troll, kom till
kungaborgen och slog min cittra för prinsessan. Till det heliga
landet följde hon mig, där jag om dagen svingade damascenerklingan
och om kvällen lät mitt strängaspel ljuda under Jordanens palmer.
Men ack! Borta är nu prinsessan; endast cittran vilar ännu i min hand:
Ensam är du hos mig kvar,
Trogna Fantasi!
Ännu klingar i min barm
Lika frisk och lika varm
Själens melodi.
Evigt ung och klar.
Kritiken över Svenska akademiens Handlingar.
Till hans dikter under denna tid höra även de förut omtalade Skaldarmal och
Nordmansharpan, och samtidigt skrev han en följd av recensioner och uppsatser,
i vilka han förfäktade den nya skolans åsikter i poesi och filosofi. En av dessa,
en anmälan av Svenska akademiens Handlingar, mynnade ut i ett obehärskat
utfall mot Leopold, vars »blyspira så länge insövande vilat över akademien».
Hovkansleren friherre af Wetterstedt, som sedan 1811 var medlem av akademien, tog
då — för att citera Ljunggren — »ett mindre välbetänkt steg». Genom sitt
ombud i Uppsala lät han nämligen varna tidningens redaktör, och Palmblad blev
även uppkallad i konsistorium, där han tillsades »att vid förlusten av akademiska
privilegierna icke våga några uttryck, som konsistorium kunde finna skäligt att
misstycka». Svenska akademien såsom sådan stod, så vitt man av dess protokoll
kan döma, alldeles utanför denna sak och var även i sina statuter förbjuden att
svara på några angrepp.[1] Men att Wetterstedt skulle hava tagit detta steg utan
Leopolds medgivande, förefaller mycket osannolikt. Ett brev från Wetterstedt
till Leopold visar åtminstone så mycket, att denne ej var främmande för aktionen,
och man bör här erinra sig, att Leopold en gång förut — under striden mot
Thorild — anropat akademiens beskydd mot sin vedersakare. Huru som helst
väckte detta försök att med yttre maktmedel kväva den litterära oppositionen
ovilja i nästan alla läger, och Tegnér, som just vid denna tid ville vinna
Leopolds bevågenhet, kunde likväl icke underlåta att i brev till denne uttala sin
mening: »Jag hoppas, att det är ogrundat, vad jag hört, att nämligen offentliga
[1] § 47 lyder: »Utgiver någon av trycket något emot akademien, vare ingen dess
ledamot tillåtet att därå svara eller i något försvar där ingå, därest han icke uti en allmän
sammankomst av nio ledamöter därom ombuden och tillsagd varder.» Något dylikt
uppdrag hade varken Wetterstedt eller någon annan fått.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/5/0149.html
