Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Atterbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rätt väl med kristendomens teism. Att vidare utbilda systemet i
denna kristligt teistiska riktning ansåg han nu, sedan han blivit
filosofiens målsman, vara sin uppgift, och åt denna ägnade han sig under
de närmast följande åren. 1835 utkom så det första (och enda) bandet
av hans Studier till philosophiens historia och system — det mest
omfattande arbete i filosofi, som dittills utgivits på svenska.
En halv människoålder — skriver han i företalet — »har förflutit, sedan en
utmärkt företrädare i mitt nuvarande akademiska lärarekall, Höijer, utgav sin
Afhandling om den philosophiska constructionen. Den betecknar en märkväldig
vändpunkt i filosofiens utbildning eller hennes bemödande att genombryta
skrankorna av Fichtes ensidiga idealism. Emellan då och nu ligga Schellings
identitetslära och Hegels försök att förbättrande omskapa den genom sin till metafysik
upphöjda logik. Ånyo har en märkvärdig vändpunkt inträtt, en i motsats till detta
företag börjad övergång från Schellings äldre lära till en ur henne framväxande
ny, och det är denna övergång, som förevarande bok betecknar i förhoppning, att
snart antingen Schelling själv eller någon av honom fostrad skall framställa i
fulländad vetenskaplig gestalt, vad här blott i bristfällig antydning förebådas.» I
Sverige uppskattas dock, tyvärr, ej den filosofiska forskningen, varken av dagens
vittre eller av dagens statsmän, »och lyssna de till ett dylikt yttrande, så sker det
blott för att förnämt småle åt dess dårskap... Troligtvis bleve deras förundran
ej ringa, om någon gång den aning uppginge i deras själ, att denna filosofi
ingenting annat åsyftar än åstadkomma en poesi på fullt allvar eller visa, att just
poesiens värld är den enda verkliga värld, som finnes.»
Arbetet är dedicerat till Atterboms svåger, och dedikationen slutar
med de vackra ord, som klarare än själva arbetet röjer Atterboms
filosofiska ståndpunkt: »Åren störta framåt; vi ha upphört kallas unga;
med förvåning befinner jag mig redan vid middagen av min levnad,
ja, utöver den, och snart skola aftonskuggorna nalkas. Lyckligtvis
äger människan mycket, som icke är den jordiska tiden underdånigt:
kärlekens väsen, forskningens och diktens fröjder, åminnelsen av ljuva
hänryckningar, av goda bemödanden och hoppet att med ädla vänner
gemensamt få fortsätta båda i en värld, där all åldring består i
föryngring.»
Över Atterboms bok skrev Geijer i Svenska litteraturforeningens
tidning (8/4 1835) en recension, som överflödar av beröm och som
har ett visst intresse, då man jämför den med en annan några år
senare: »Författaren är, såsom bekant, lärare i filosofien vid Uppsala
universitet. Han har på ett lysande sätt rättfärdigat sin kallelse därtill.
Man nedsätter ej boken, om man ock kallar den en ämbetsberättelse
i filosofien. Den ger en likaså omfattande som klar översikt över alla
dess huvudproblemer, visserligen förnämligast för närvarande tids
horisont, som är naturligt, men med en blick, som följer strömningen av de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
