- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 5. Romantiken /
149

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholmsromantikerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Livijn kunde icke med »den söta gudaktigheten» hos Geijer, »och hans båda
utgivna tal hava nog mycket av bondekaplansvisheten». Religiös hade Livijn
aldrig varit, och politiskt hade han vid denna tid anslutit sig till den liberala
oppositionen. Det var därför naturligt, att han skulle ogilla Geijers och
fosforisternas ultraism. I själva verket var han dock mera frondör än kämpe för
några fasta principer, och när det 1817 höll på att bli ett krig mellan Atterbom
och konsistoriet i Uppsala, erbjöd sig Livijn såsom den förres rättegångsbiträde
och blev ytterst misslynt, när Atterbom fredligt avvecklade konflikten. Livijn
tyckte om polemiken nästan för dess egen skull. Då Markalls sömnlösa nätter
planerades, blev han åter polyfemist, deltog ivrigt i bägge »nätterna», särskilt i
den andra, och blev ursinnig över Atterboms Fridsrop. Nu ville han bryta med
Uppsalakotteriet. I direkt motsats till Atterboms Poetisk kalender fick han vid
julen 1821 till stånd Opoetisk kalender för poetiskt folk. Syftet var, såsom Livijn
skrev till Askelöf, att göra Stockholmarna fria från »det förmynderskap, som
dessa herrar (i Uppsala) med så mycken distinktion och huldhet redan en längd
av år benäget åtagit sig och fört». Medarbetare voro Livijn, Dahlgren, Sondén,
Euphrosyne, Hammarsköld och Almquist — men ingen Uppsalabo. I innehållet
förekommer visserligen ingen polemik, men själva företaget var tydligen, såsom
Livijns brev visar, riktat mot meningsfränderna i Uppsala, som icke anmodats
att deltaga och vilka ej heller omnämnde publikationen i Swensk Literatur-Tidning.
Måhända hade också den nya Stockholmskalendern till följd, att Poetisk kalender
i Uppsala upphörde med den för 1822 utgivna årgången. Genom sitt fronderi
hade Livijn åstadkommit denna splittring.

Från en annan sida, den politiska, kom han sedermera att åter närma sig
fosforisterna. Med sin läggning som Stürmer und Dränger hade han under sin
första Stockholmstid tillhört den liberala oppositionen. Men 1822 hade han gift
sig med en systerdotter till en av samtidens mest betydande politiska
personligheter, presidenten G. F. Wirsén, som han förut ivrigt anfallit, men av vilken han
efter giftermålet blev en varm beundrare. Nu förvandlades den forne liberalen
till en av den konservativa politikens mest betydande vapendragare. 1831 gav
han ut en i stilistiskt avseende briljant skriven broschyr, »Om ministère och
opposition i Sverige. Åsigter af Jan Jansson», som fingerades vara skriven av en redlig
danneman och som föranledde en långvarig och häftig tidningspolemik. Den
vände sig mot den aristokratiska opposition, som enligt författaren städse varit
Sveriges olycka, och mot denna förfäktade han en stark konungamakt: »De, till
vilka denna skrift är ställd, lära alltså förstå författaren, då han säger, att i denna
stund är en opposition emot oppositionen mer av nöden än en opposition emot
ministären. Till Svea konung blicka Sveriges friborne män. Må han förstå oss,
likasom vi förstå honom. Måtte vi svenska parias, heloter på våra fäders jord,
få stanna i skuld hos honom och hans ätt för vår politiska betydelse.» Samtidigt
blev han en flitig medarbetare i vännen Askelöfs tidning, varom jag strax skall
tala, och därigenom en vapenbroder till fosforisten Palmblad.

Omslaget från en halvt revolutionär Stürmer und Dränger till en
konservativ publicist berodde helt visst på ärlig övertygelse. Samma
utvecklingsgång var då ej ovanlig, och vi kunna här erinra oss Järta
och Tegnér. För en natur, vilken såsom Livijns var riktad på
opposition, låg det ingen orimlighet i att opponera mot den allt mer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/5/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free