Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholmsromantikerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av Sverige framlade han redan 1815 i det då tryckta femte häftet
av Iduna: Tankar om sättet att uppsöka och vårda fäderneslandets
fornlemningar. Det sysselsätter sig huvudsakligen med
kyrkoantikviteterna, och här gör Rääf ett temperamentsfullt inlägg mot den nya
tidens förbud mot begravningar i själva kyrkan. Man har föredragit
kroppens hälsa framför andens, de gamla gravvårdarna över store
män hava avlägsnats, och de nya kyrkornas nakenhet nedtrycker
sinnet, i stället för att ett tempel bör upplyfta det. Den kanske
viktigaste delen av våra antikviteter är dock »folkets poesi, historia, myter,
fester och naturfilosofi.... Man önskar äga ett livligt och uppväckt
folk, men man utropar dess sköna sånger såsom dumma slagdängor,
man vill, att nationen skall nitälska för sitt land, sin ära och sin frihet,
men dess sagor och visor om forna hjältar och lysande bragder
fördömas såsom osmakliga lögner,... man förklarar för avguderi tron
på dessa väsenden, som hämnande och belönande gå vid dess sida
och iakttaga dess minsta handlingar, man vill se sig omgiven av ett
glatt och förnöjt släkte, men man förbjuder dess lekar och högtider
i stället för att blott bevaka sedernas helgd, man förklarar en
upplystare forntids övertygelse om det sinnligas och översinnligas eviga
harmoni och symbolik för skrock och vidskepelse, och det är därför
på tiden att upphäva dessa förbud mot vissa oskadliga ceremonier,
bruk och högtider.» Som man finner hava vi här ett äkta
romantiskt utfall mot upplysningens nyttighetskult, och det är samma anda,
som talar till oss i denna uppsats, som i Askelöfs märkliga
Polyfemartiklar om religiositeten i Sverige.
Mer än de flesta romantikerna gjorde Rääf allvar av detta program.
Långt innan Götiska förbundet stiftats, hade Rääf anlagt sina förut
omtalade samlingar av folkvisor, skillingtryck och folksägner, och
1856 började han utgivandet av vår mest klassiska och innehållsrika
ortbeskrivning, Samlingar och anteckningar till en beskrifning öfver
Ydre härad i Östergöthland, som 1875 — efter författarens död (1872)
— avslutades med det femte bandet. För detta ändamål — säger
han i företalet till det första — »har jag uti 30 år samlat
anteckningar från kyrkornas alla handlingar, utur prosteriets, häradets,
fögderiets och länsmansarkiven, som alla blivit fullständigt genomgångna,
från riksarkivets och kammarkollegii hävdagömmor, dem ingen
mänsklig flit hinner uttömma, från handskrifter uti landets större
boksamlingar, från edra egna hemmanshandlingar och muntliga uppgifter».
Arbetet är nämligen tillägnat »Innevånarna av Ydre härad, mina kära
grannar». Det är nästan såsom en häradskonung i den gamla stilen,
som han talar till sina Ydrebor, och hans arbete är mera än en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
