Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholmsromantikerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uthärdandet av fem dagars knaggelskakning i den grymma stormen.»
När det bara gällde några mil, gick han till fots, och han tyckte ej
om att »folket» åkte, när herremannen kunde gå. Ty demokrat var
Rääf minst av allt, och det skulle vara skillnad på herre och dräng.
En gång hade han kallat på sockenskräddaren, och då denne —
berättar Rääfs biograf — »infann sig åkande, lät Rääf honom i
allvarliga ordalag veta, att det kunde icke bära sig med världens gång,
om skräddare och skomakare skulle hålla sig med ekipage».
Skräddaren fick därför vända om och dagen därpå komma igen, gående
och med pressjärnet i handen.
Folkskolor ansåg han naturligtvis vara ett oting, och seminarierna
kallade han »olycksbringande drängakademier». Allmogen hade förut
rett sig förträffligt utan dessa skolor. Tideräkningen bestämdes genom
observation av konstellationernas ställning och med hjälp av runstaven.
Räkna gjorde man i huvudet utan att behöva griffel och griffeltavla,
och allmogens kreatursmedicin var ofta verksammare än
veterinärläkarens. »Väderlekens skiften förutspåddes av en mängd
iakttagelser. För jordbrukets, jaktens och fiskets lyckliga bedrivande funnos
ett stort antal märken och märkelsedagar. Saga och sång förljuvade
vid kvällsbrasans sken den trägna fliten i huslig slöjd». Den enda
undervisning, som förekom, besörjdes av barnets moder eller någon
äldre anhörig. Men så kom en ny statslära och med den våra
folkskolor. Vad gagn hava vi haft av dem? »2000 drängar, lockade
från jordbruket; en ny samhällsklass tillskapad, som redan håller möten
och fattar beslut; gudsfruktan svalnad under en sval undervisning;
sekter och split i läran mer och mer i tillväxt liksom inbilskhet och
självrådighet, ständiga följder av en allmän undervisning, då den ej
leder till fulländad bildning; i avtagande däremot den verksammaste
av all kunskap, den traditionella, jämte vördnad och aktning mot
föräldrarna, vilka barnet finner sig överträffa i läxoprål.»
Man har svårt att föreställa sig denne bistre Cato såsom innerst
ett stycke av en poet. Och dock var Rääf det. I sin biografi över
Ydredrotten har Ahnfelt avtryckt ett brev, som han skrev till Clas
Livijns små barn i Stockholm och i vilket han inbjöd dem till Bulsjö.
Brevet erinrar om H. C. Andersen, vars sagor då (1831) ännu ej voro
utgivna:
»Häromdagen gick jag mig ut i den mörka skogen och kom till en stor mosse,
där hjortronen lyste röda och präktiga emellan höga tallar. Då tänkte jag, som
jag ofta brukar göra, på eder, små vänner, huru roligt vi mången vinterkväll haft
i pappas kammare, och jag önskade, att ni måtte vara här för att kunna fröjda
eder åt landets alla härligheter eller att jag åtminstone kunde få ett bud till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
