- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 5. Romantiken /
167

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholmsromantikerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Tuta sex myggor i surrande flykt.
Lysmaskar glittra i gräset och krypa,
Trollen därvid utur bergen så styggt
Titta och ned uti renmossan nypa.
Se, hur de dansa, små älvor i ring!
Somliga klämta sitt bingelibing
Uppå blåklockor, som fuktiga drypa.


Det är med ett dylikt fantasispel, som Mollbergs epistlar sluta.
På Djurgården stiga dimmorna upp över ängarna, andarnas timma
slår på nattens ur, och älvdrottningen uppenbarar sig och sjunger:

Stjärnan blinkar, vinden svalkar,
Maj vår boning tillrett har
Här i dessa blomsterkalkar
Uti skuggornas förvar.

Dagg från Nattens lockar stänker
Och kring träd och kullar far.
Månens silverstråle blänker
Uppå rosens huva klar.


Älvorna uppstiga, ett troll kommer inridandes på en ekorre. Så
uppenbarar sig en polisbetjänt mitt i denna fantasivärld och jagar
bort älvorna, men då han gått, komma de igen, nu såsom en
likprocession. Små alfer bära en död fjäril, framför tåget kliver en
långbent harkrank, likföljet utgöres av tolv myror, tio tordyvlar och två
nyckelpigor, som bära blomsterdoft på ett vitsippeblad. I graven,
som uppkastats av dödgrävaren Mullvad, sänkes kistan, nyckelpigorna
kasta ned blomsterdoftet och älvorna sjunga:

Lilla fjäril, glada, sköna,
Vad din levnadsstund blev kort!
Blott en dag uti det gröna
Fick du njuta fröjdens lott.
Middagsstunden, säll, du svingar,
Gungar glad på rosens arm.
Aftonkylan döden bringar
I din unga, friska barm.


Till sist uppenbarar sig Sömnens genius i en silversky:

Slumren ljuvt, naturens barn, och vilen
Er i jordens vagga denna stund.
Midnattsvindar, som på marken ilen,
Sänken vingen ned vid dagens blund.
Natten brede ut sitt svala täcke
Över er, I vårens gröna fält!
Och Aurora er till glädje väcke,
När hon går ur österns purpurtält.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/5/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free