Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stagnelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»som trodde mig fordom kärlek ha rönt! Ett rus, en svindlande
yrsel var det allena, vad förr i en flickas armar jag kände.»
Amandamotivet spelar här in, och den klassiska formen fylles av en fullt
modern subjektivism.
Wladimir var den första dikt, som Stagnelius utgav av trycket —
säkerligen på eget förlag. Någon uppmärksamhet tyckes den icke
hava väckt. Rosenstein sökte i Svenska akademien förgäves skaffa
honom det Lundbladska priset, som i stället tilldelades en av den
gamla skolans skyddslingar Per Adolf Granberg, och i pressen
förekom blott en enda recension — av Hammarsköld. Den är kortfattad,
men välvillig. Planen säges vara enkel och naturlig; »endast de tätt
på varandra följande uppenbarelserna i första sången förorsaka någon
enformighet». Ämnet är romantiskt, ehuru behandlat i antik form;
»emellertid har skalden med verklig skicklighet utfört detsamma».
Poemet är avfattat i en lugn och ren ton, hexametrarna äro »i
allmänhet lättflytande och behagliga och även så tämligen korrekta»,
och »av uppriktighet önskar rec., att detta lilla täcka poem måtte
möta en lika så välvillig som förtjänt emottagelse, på det skalden
måtte uppmuntras att med lust och håg framgå på en bana, där ett
så skönt mål en dag måhända kunde vänta honom». Man har kallat
recensionen »nedlåtande», och Hammarsköld hade, då han skrev den,
tydligen icke klart för sig, att han här bedömde ett debutarbete av
en bland Sveriges största skalder. För »nedlåtenheten» bör han
dock ej dömas för strängt, ty han var dock den ende, som
uppmärksammade Wladimir, och såsom ett motstycke till recensionen kan
man ställa ett av Böök meddelat citat ur ett samtida brev från
Tegnér, vilket har ett så lydande postscriptum: »Säg mig, vem är
författare till poemet Wladimir den store? Item: En suck från
brännvinspannan.» Sammanställningen tyder snarast därpå, att Tegnér
icke ens med samma nedlåtande välvilja som Hammarsköld betraktat
den svenska litteraturens då ännu främsta epos.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
