Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stagnelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Uppslaget att välja ett ämne ur Ynglingasagan hade Stagnelius utan
tvivel fått från Lings Agne, i vilket drama motivet med halssmycket
återfinnes och där Huld också uppträder. Men en medverkande orsak
till ämnesvalet var nog likheten mellan denna saga och den grekiska
labdakidsagan, som likaledes handlar om en över en hel ätt vilande
förbannelse. Starkare var dock det intryck, som Stagnelius tog av
Lidners Medea, och Öda är i mycket en kopia av operans hjältinna.
Liksom denna älskar hon ännu den trolöse och söker fåfängt att
återvinna hans kärlek; då detta ej lyckas, fylles hon av samma vilda
hämndbegär som Medea. Men ännu ett drama har här påverkat
Stagnelius. Vi märka det på en replik. Då bröderna beslutat mörda
fadern, yttrar Auder: »Vårt värv, o broder, har knappt ett namn, då
re’n det utfört är.» Det kan nog icke lida något tvivel, att repliken
stammar från Macbeth: »a deed without a name». Stagnelius tyckes
icke hava kunnat engelska, men just Macbeth hade 1813 kommit ut
i Geijers översättning, och Böök har påvisat även andra reminiscenser
från detta drama. Sannolikt var det genom bekantskapen med ett
Shaksperestycke, som Stagnelius nu kom att giva sin tragedi en
livligare handling än i Sigurd Ring; de fjärde och femte akterna, då
kungaborgen stormas av beväpnade skaror och då Wisbur och
Gissler kämpa mot varandra, äro alldeles i strid med det grekiska
dramats teknik och föra i stället tanken på Shaksperes.
Karaktärsteckningen står nog, åtminstone i ett fall, över den i Sigurd Ring.
Wisbur lider liksom Sigurd Ring av de antika hjältarnas hybris, men är
i det hela en kopia av Jason i Lidners opera, och ej heller Öda skiljer
sig väsentligen från Medea. Gissler och Auder förete väl en viss
nyansering, den förre mera grym, hetsig och handlingskraftig, den
senare något vekare och mera betänksam. Men den egentliga
karaktären i stycket är sierskan Huld, och i henne har skalden verkligen
lyckats teckna en mäktig, forntida gestalt. Uppslag kan han hava
fått både från Grekland — siaren Teiresias i Konung Oidipus — och
från den nordiska sagans besvärjelseepisoder (Grogaldr, Hervararsagan).
Men dessa uppslag äro fullt självständigt utförda, och genom Huld
får hela dramat en fläkt av storslagen tragik, som är starkare än i
Sigurd Ring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
