Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Goticismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Volsungarna, Frithiof, Ragnar Lodbrok m. fl., och även dessa Kämpadater hade
vid 1800-talets början en intresserad läsekrets. Kunskapen om sagolitteraturen
var således icke obetydlig, och även Snorres Edda hade utgivits, först av
dansken Resenius (1665), sedan av Göransson (1746). Enskilda kväden ur
Sæmundareddan hade också publicerats, Voluspa och Havamal 1665, Vegtamskvida 1689,
och även några skaldedikter förelågo i tryck: Hakonarmal 1689, Krakumal 1636,
1651 och 1737, Darradssången 1689 och ännu några andra. Materialet var således
även här jämförelsevis rikligt. Men varken i Sverige eller Danmark hade man
utanför antikvariernas och historikernas krets ägnat det någon större
uppmärksamhet, och någon inverkan på den svenska diktningen under 1700-talet hade
denna litteratur icke, så vida man frånser det inslag från den isländska sagan,
som finnes i Adalrik och Giöthilda. Den goticism, som för övrigt kan spåras
under den gustavianska tiden, stammar i huvudsak från utlandet, och betydelse
för diktningen fick den fornnordiska litteraturen först sedan den kommit i kontakt
med två av tidens kulturströmningar, med dem, som utgingo från Rousseau
och Montesquieu. För denna gustavianska goticism har jag redan i föregående
del redogjort och skall för överskådlighetens skull ytterligare återkomma till den,
sedan jag behandlat den »götiska» insatsen i utlandets litteratur under 1700-talet.
Den engelska goticismen.
Rörelsen utgick från England, varifrån i allmänhet uppslagen under 1700-talet
kommo. Redan 1703 hade den engelske filologen Hickes i sin Thesaurus avtryckt
den förut av Verelius i Hervararsagan publicerade Hervors dödssång och till denna
fogat en prosaöversättning. Vida viktigare voro de uppslag, som sedermera ungefär
samtidigt gjordes från tre olika håll, av Gray, Percy och Mallet. Gray påbörjade
1754 sin i flera fall banbrytande dikt The bard, som han avslutade 1757. Han
har här kombinerat grekiska, keltiska och fornnordiska motiv. Hans dikt är till
formen ett grekiskt ode, men hjälten är en keltisk bard, och i karakteristiken av
denne hava keltiska motiv vävts samman med nordiska, som han lånat från
Darradssången och Sogubrot, och sedermera utgav han några direkta imitationer från
isländskan: The fatal sisters (Darradssången) och The descent of Odin
(Vegtamskvida). 1763 följde Percys samling Five pieces of runic poetry eller engelska
översättningar av Hervors besvärjelsesång, Krakumal, Egill Skallagrimssons
Hofudlausn, Hakonarmal och Harald Hårdrådes kärlekskväde. Kort förut, 1756, hade
schweizaren Paul Henri Mallet, som anställts såsom professor i Köpenhamn,
publicerat sitt viktiga arbete Monumens de la mythologie et de la poësie des celtes
et particulièrement des anciens Scandinaves. I fransk prosaöversättning återgav
han här Voluspa och Havamal, Krakumal, Hakonarmal och Harald Hårdrådes
kärlekssång. Men viktigare än dessa översättningar var den karakteristik, han här
gav av fornnordiskt lynne och av fornnordisk poesi. Han och Gray, som arbetat
oberoende av varandra, stämde här förunderligt väl överens, beroende därpå att
båda tillämpade Montesquieus idéer. De forna skandinaverna skildras såsom
barbarer, tappra, okänsliga för smärtan, enkla naturmänniskor, obekanta med varje
slag av lyx, men samtidigt med en fläkt av ridderlighet över sitt liv, och deras
diktning var en vild, primitiv poesi, som genom sitt barbari och sin friska
ursprunglighet bildade en skarp kontrast till den fransk-klassiska poesien. Det var detta,
som slog an på samtiden, och »goticismen» blev därför en fåra i den nu
framkvällande exotismen eller den emot upplysningslitteraturen gående strömningen.
Den tyska goticismen.
I Tyskland kombinerades denna strömning med en annan och fick därmed ett
inslag av patriotism. I Tyskland hade nämligen ända från reformationstiden
funnits ett slags speciellt tysk goticism. Under den tidigare humanismen hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/5/0384.html
