Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Goticismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Oehlenschlägers Guldhornene.
Oehlenschläger var sex år yngre än Steffens, född 1779, hade efter
ett misslyckat försök som skådespelare blivit student och läste vid
denna tid på juridisk examen. Någon litterär bildning, jämförlig med
de svenska fosforisternas, hade han knappast, heller icke någon
vetenskaplig läggning. Men han var av naturen danad till en stor poet,
ehuru han ännu ej fått luft under vingarna. Hans ståndpunkt före
bekantskapen med Steffens kan närmast betecknas såsom i huvudsak
förromantikens. Han var en efterföljare till Ewald, gripen av den
sentimentala strömningen, av Werther och även av Kotzebue, av
Ossian och Bürger. Mera än Ewald var han dock redan nu inne i
den isländska litteraturen. Han hade, kort innan han råkade Steffens,
skrivit en novell Erik og Roller, vars ämne visserligen lånats från en
episod hos Saxo och vars ton är Werthertidens, men i vilken han
inlagt några dikter i »götisk» stil, Freyas Rok och Bjarkamal; den
senare dikten har visserligen blott namnet gemensamt med den
fornnordiska, men Oehlenschläger söker likväl att här efterbilda dess stil och
gör det ej illa. Även ett annat drag i dessa ungdomsdikter bör
observeras. 1801 hade slaget på Köpenhamns redd stått, då den
övermäktiga engelska flottan hade tillintetgjort den danska sjömakten.
Efter detta överfall gick det en fläkt av patriotism genom Danmark,
och en reflex av denna återfinnes ock hos den unge Oehlenschläger.
Så gjorde han Steffens’ bekantskap, och sedan denne i en
konversation — som skall hava varat från klockan 11 förmiddagen till klockan
3 morgonen därpå — för honom utvecklat nyromantikens program,
blev Oehlenschläger vunnen för detta. Omedelbart därefter skrev
han Guldhornene[1], en ganska kort dikt, som likväl betecknar
romantikens genombrott i Danmark och i viss mån motsvarar Atterboms
Phosphorosprolog. Om denna påminner den fria, lätta rytmen, den
filosofiska symbolismen, mystiken och svärmeriet för forntiden, »da
Himlen var på Jorden». Men olikheterna äro större än likheterna,
och Oehlenschläger stod vida självständigare än Atterbom i
förhållande till de tyska läromästarne. Trots mystiken är hans språk klart,
och han har icke såsom Atterbom nöjt sig med att genom
ordmusiken antyda sina tankar. I Prologen är vidare det götiska inslaget
ganska obetydligt, under det att detta i Guldhornene är huvudsaken,
[1] De guldhorn, Gallehus-hornen, om vilka dikten skrevs, höra arkeologiskt till de
viktigare nordiska fynden. Dels fanns å det ena av dem en bland de allra äldsta
runinskrifterna, dels voro hornen prydda med en mängd tydligen mytologiska figurer. Det
ena hornet påträffades 1639 av en ung flicka, det andra 1734 av en bonde. De
förvarades i Konstkammaren, men bortstulos i maj 1802 — kort innan Oehlenschläger
skrev sin dikt. Lyckligtvis hade man förut tagit avgjutningar av dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/5/0389.html
