Illustrerad svensk litteraturhistoria / 5. Romantiken / 346 (1926-1932) Author: Henrik Schück, Karl Warburg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Goticismen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

druckos. Den förvarades jämte förbundets övriga »kosteliga gripar»
av fiarhirthir, som skulle tillse, »att under välfägnaden göterna intet
av saftene tryta må». Den ifrågavarande »saften» var naturligtvis
mjöd, som dock icke tyckes hava varit så lätt att anskaffa. På en
stämma framhölls också nödvändigheten att »skyndsamt brygga mjöd
för förbundets förplägande», och »samtliga förbundsbröder insågo
tydligen denna åtgärds angelägenhet». En mycket viktig del av ritualen
var avsjungandet av den nämnda ordenssången. Bröderna ordnade
sig i en kedja
med
ordföranden i spetsen,
och därpå
marscherade de
flera varv runt
omkring
samlingsrummet, var och
en med sitt horn
högt upplyftat
och sjungande
sången. Även
när stämmorna
mot förbundets
sista tid blevo
ytterst fåtaligt besökta, höll Adlerbeth strängt på iakttagandet av
detta götiska bruk, och en gång vandrade han, åtföljd blott av en
enda förbundsbroder, runt kring salen och sjöng, såsom i gamla
dagar, trohjärtat sin ordenssång Göterna fordomdags drucko ur horn.

Jacob Adlerbeths dryckeshorn i Götiska förbundet. Nordiska museet

För komik hade den hederlige Adlerbeth intet sinne. Inom
förbundet fick vidare ingen bära sitt vanliga borgerliga namn utan skulle
antaga ett »av den nordiska fornålderns märkvärdiga män», om
vilken han i ett kort och kraftfullt tal vid sitt inträde skulle erinra;
och »inom förbundet må ingen annat än genom sitt götiska namn
nämnas». Ehuru stadgarna därom ingenting påbjuda, tyckes det
hava varit en tyst förutsättning, att alla dessa store män skulle hava
varit hedningar, och först den besynnerlige Per Tham af Dagsnäs,
Thorilds forne beskyddare, valde ett från medeltiden: Engelbrekt
Engelbrektsson; sedan följde några andra efter, Ivar Blå, Hergeir,
Sigfrid o. s. v.; de kristna befunno sig likväl i en avgjord minoritet,
och då en av de invalde begärde att få taga namn efter en
karolinsk präst, uppstod en lång överläggning, varvid Adlerbeths mening
segrade: att »Götiska förbundets medlemmar egentligen borde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>