Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Goticismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade han tydligen fogat sig efter Adlerbeths griller, och han hade
icke dennes oreserverade och rudbeckianska svärmeri för forntiden.
Man bör — yttrade han i sitt tal — »ej ens önska, att denna tid
skulle återvända. Den var storsint, kraftfull och frihetsälskande, men
den var vild. Den bar inga band, men den kände ej heller någon
lag. Att förena frihet med lag — en förening, som ensam ger sanna
seder — är mänsklighetens högsta uppgift». I sina brev till familjen
yttrar han sig ganska respektlöst om Adlerbeths stolta skapelse. Till
föräldrarna skrev han den 7 mars 1811 — således månaden efter
förbundets högtidliga konstituerande: »Nöjen fattas mig här ej, så länge
jag har vänner och musik att tillgå. Och jag tackar Gud, att jag
har bäggedera. Vi ha inrättat oss till ett sällskap, som träffas nästan
dagligen, vi prata, röka och läsa götiska kämpasagor tillsamman. Vi
kalla även varandra vid götiska namn. Calle (Geijers bror) heter
Torgny i vårt samfund, och jag har fått ett ej mindre välljudande
namn — man kallar mig Einar Tambaskjälfver — en stor hjälte på
sin tid, som av magistern allt för illa representeras.» Och den 5
april 1811 skrev han till fästmön: »Som du ej vet mycket, som jag
är, så torde du ej heller veta, att jag är en göt, som är kär, alldeles
ej i dig, utan i valkyrior och sköldmöar, som tyvärr dött för 1000 år
sedan. Vårt sällskap läser ej annat än Kämpadater och hjältesagor,
vi hålla ej sällskap utan stämma, vi dricka ej ur glas, utan ur horn,
och vi göra vikingsfärder — till nästa krog. Vi ha förskräckliga
namn, vid vilka håren skulle resa sig på ditt huvud.» Geijer och
väl ock några andra av förbundsbröderna sågo i förbundet till en
början knappt annat än ett kotteri av goda vänner, och de s. k.
stamgöterna voro blott tolv, således en jämförelsevis liten krets.
Frågan, huruvida kretsen skulle utsträckas över den ursprungliga, var
därför en ganska viktig fråga, som tyckes hava lösts genom en
kompromiss. I avseende härpå, heter det i stiftelseurkunden, »torde den
anmärkning vara tillräcklig, att endräkt och det sanna nöjet icke
trivas i talrika sällskap. Denna obestridliga sanning leder till den
slutföljd, att i göternas stämma icke allt för många ledamöter böra
deltaga.» Den förtroliga samvaron skulle lida i samma mån, »som
vårt samfunds krets utvidgades, och endast prövade vänner böra
gemensamt tömma Bragebägaren. Men att ovillkorligt inskränka det
Götiska förbundets ledamöter till ett visst antal, synes olämpligt
och lätt ledande till förhatliga följder.» Emellertid frångick man
ganska snart denna princip, och det, som var den väsentliga
anledningen härtill, var ett förslag, som Geijer kom fram med.
Förmodligen hade han funnit Adlerbeths ordensceremonier väl barnsliga och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
