Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Hans Järta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HANS JÄRTA
Järta efter 1809.
Vi erinra oss Järtas ungdomsbiografi — hans vänskap med
Kellgren, hans medlemskap av den liberala Juntan, hans
uppträdande vid 1800 års riksdag, då han avsade sig
adelskapet, hans kvicka satir av den urgamla franska
monarkien m. m. Sedan han såsom straff för sitt
uppträdande vid riksdagen blivit avskedad ur rikets tjänst, drog han sig
fram såsom en ganska anlitad privatjurist, och för den opposition i
det tysta, som under dessa år bildade sig mot regeringen, betraktades
han såsom ledare, såsom partiets statsman. Det var också såsom sådan
han framträdde efter marsrevolutionen. Han befann sig då i en
egendomlig ställning. Enär han icke ville återtaga sitt adelskap, tillhörde
han intet »stånd» och kunde således icke deltaga i riksdagsarbetet
eller inväljas i något utskott. Saken ordnades så, att han blev
sekreterare hos konstitutionsutskottet, som skulle uppgöra förslag till den
nya författningen. Att han haft ett betydande inflytande på den
form, som 1809 års grundlag fick, är därför ganska säkert, även om
omfattningen av detta inflytande kan diskuteras, och i varje fall har
han författat det memorial, om vilket talats i inledningen till denna
del. Järtas politiska åskådning 1809 var utan tvivel den, som
kommer fram i detta memorial. Denna åskådning var näppeligen
densamma, som den unge friherre Hierta omfattat i början av 1790-talet.
Mellan dessa båda tidpunkter låg den franska revolutionen, och
endast de mest oläraktige hade kunnat undgå att taga intryck av denna.
Kellgrens vän baron Hierta hade rykte om sig att vara »jakobin».
Men så kallade man då alla frihetsvänner, och den unge baronen var
säkerligen lika litet jakobin som Kellgren var det; skall man välja
någon etikett från denna tid, voro väl han och Kellgren snarast
girondister. Under den följande tiden hade han fått bevittna å ena
sidan den franska revolutionens pöbelvälde, å den andra en svensk
envåldsregering, som fört landet till undergångens brant. Denna tid
tyckes han också hava egnat åt ingående historiska och statsrättsliga
studier, och ehuru han avlägsnat sig från 1790-talets radikalism, var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/5/0439.html
