Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallin och den religiösa rörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
värdig och nödig novation bör samvetsgrant undersöka, vad som
duger av det gamla och med det nya egentligen blott bota bristerna;
att man således icke så mycket bör fråga: om det eller det kan
möjligen bliva bättre? utan fastmer: är det redan verkligen gott? det är:
svarande mot sitt huvudändamål, som i en psalm är andaktens väckande
och underhåll?» Under dessa synpunkter hade han reviderat den
gamla psalmboken. De där förekommande psalmerna hade han
indelat i goda och brukliga, blott brukliga samt odugliga och obrukliga.
De senare skulle naturligtvis försvinna. Den första gruppen skulle
lämnas orörd, och »varje bemödande att omarbeta sådana psalmer
har ock varit ett oskyldigt misstag». Även hans egna försök hava
varit misslyckade och visa, »huru litet de gamla, goda psalmerna kunna
förbättras och huru litet de behöva det». För arkaismerna bör man
ej hysa någon rädsla. De göra ej meningen otydlig, och må
därför »dessa heliga sånger evärdeligt igenkännas på prägeln av deras
vördnadsvärda ålderdom, må våra senaste efterkommande få inträda i
det urgamla templet med fädernas sång till fädernas Gud». Helt
annorlunda — fortsätter han — »bör det förhålla sig med de psalmer,
som skrivas nya. Att inpina dessa dagens barn i forntidens kostym
(vartill man nyligen sett några försök göras), det är detsamma som
att göra nya antiker; de bedraga ej kännaren, men röja charlatanen.»
Även de psalmer, som voro brukliga utan att äga ett särskilt värde,
borde bibehållas, om än i omarbetning.
De bibliska språkarkaismerna, mot vilka han förut ställt sig så
ovillig, men för vilka nyromantikerna kämpat, ansåg han således nu böra
bibehållas, Dessa: »allan tid», »lösan sand m. fl.» — skrev han —
»göra ej meningen otydlig; snarare giva de åt uttrycken en viss
enfald och ledighet, ja även högtidlighet, som ägnar den åldriga
psalmen. Det vissa vore, att deras borttagande skulle ofta stöta mera
än deras bibehållande. Nej! Må dessa heliga sånger evärdeligt
igenkännas på prägeln av deras vördnadsvärda ålderdom.» I detta fall
gick Wallin nu, såsom Liedgren framhåller, snarare till överdrift:
»Det gamla bibelordet blir fullkomligt identifierat med själva
evangelium: utan den gamla översättningen gives ingen frälsning.» I ett
memorial av 1815 om bibelöversättningen skrev verkligen Wallin:
»Träd in i ett tempel, där en predikant talar utan att nyttja våra
kända bibelspråk eller, som är detsamma, endast nyttjar en ny
bibelversion, och du hör måhända ett väl utarbetat tal, ett målande
vitterhetsstycke, en demonstrerande avhandling, men du går bort och tror,
vad du vill, och gör, vad dig lyster, ty du anammade icke Guds utan
människors ord.» Under dessa år utbytte Wallin således ett retoriskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
