Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Wallin och den religiösa rörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att han var född västgöte, eller hos Leopold på samma kännetecken,
att han var född östgöte. Likaså erkänna vi, att vi hos Wallin,
nämligen i hans dikter, icke förmått upptäcka det ringaste spår av hans
dalkarlska härkomst.» Palmblad har rätt däri, att något dylikt
provinsiellt inslag varken finnes hos Kellgren eller hos Leopold. Men
han hade orätt, då han ej märkte det hos Wallin, och detta
provinsiella är just ett bland särdragen i Wallins romantik, något nytt i
förhållande till fosforismens romantik.
Wallin som psalmdiktare.
Vi vända oss då till Wallin såsom skald och frånse därvid hans
eftergustavianska diktning, som icke givit vår litteratur något nytt.
För samtiden var hans förnämsta insats hans psalmdiktning, och så
är det väl även för oss. Att rätt värdesätta en psalmdiktare är
emellertid en ytterst vansklig sak. En psalm är icke blott ett
vitterhetsstycke; den skall framför allt giva ett uttryck åt det religiösa livet
inom en församling, bör därför i främsta rummet bedömas såsom ett
religiöst alster, och för en psalm är det ett fel, om den rent vittra
karaktären allt för starkt framträder. Psalmen måste till sin form
vara enkel, nästan en andlig folkdikt, ehuru den å andra sidan icke
får stöta genom sin brist på skönhet. Den får icke vara torr, men
ej heller känslosvamlande, den skall vara högstämd, men på samma
gång enkel, den skall vara rättrogen, men icke rimmad dogmatik.
Tar man hänsyn till dessa motsatser, måste man medgiva, att Wallin
i stort sett funnit en verkligt god medelväg mellan ytterligheterna.
Till en början lade han huvudvikten på den estetiska formen, men
under arbetet framträdde den religiösa synpunkten allt starkare, och i
det slutliga förslag, som antogs, torde han hava lyckats att giva ett
estetiskt, men icke allt för estetiskt uttryck åt den samtida
religiositeten inom den svenska statskyrkan. Om varje religiöst dokument
ges emellertid alltid olika meningar. Katoliken och protestanten döma
här olika; det, som griper den enes känsla, stöter den andres tillbaka,
och även inom den lutherska statskyrkan funnos vid denna tid, liksom
efteråt, olika skiftningar. Å den ena sidan funnos forna neologer,
som visserligen dragits med av den nya religiösa rörelsen, men som
fortfarande lade huvudvikten på kristendomens etik och som bevarat
en viss motvilja mot dess dogmatik. Det motsatta lägret utgjordes
av schartauaner, pietister och herrnhutare. Här hade Wallin svårare
att finna uttryck, om vilka alla kunde förena sig. Själv hade han
börjat såsom neolog, och helt lämnade han aldrig sin ungdoms
åskådning. Etiken, det kristliga livet, hade för honom alltid större
betydelse än bekännelsetroheten och dogmerna. Men även här torde han
hava funnit den enda medelväg, som då var möjlig, och först då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/5/0495.html
