Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och först efter ett år märker man av några satiriska vändningar i
hans brev, att hans sympatier nu börjat gå i den liberala riktningen.
Något bestämt syfte med universitetsstudierna hade han icke. Liksom
de flesta andra började han att läsa på »graden», men om han sedan
skulle bli akademiker, ämbetsman eller bruksidkare var, som det
förefaller, ännu obestämt. Av ett brev, som Geijer i slutet av sin första
akademiska termin skrev till fadern, synes framgå, att meningen
snarast varit, att han skulle bliva bergsman. Han vistades då hos
släktingar i Falun: »I dag har jag åter besökt hyttorna och gruvan. Det
roar mig oändligt. Jag hade nog lust att vinnlägga mig om de
vetenskaper, som angå detta: kemi och mineralogi. Huru många
planer drömmer jag mig ej om mitt framtida yrke. Men allt stannar i
ovisshet. Än synes mig det ena bättre, än det andra, och jag ville
så gärna lära allt. Men säkert skall det bliva något praktiskt
studium.» Fadern tyckes hava haft samma mening och höll strängt på,
att de akademiska studierna skulle vara avslutade till promotionen
1803. Emellertid skulle det bliva annorlunda, och Geijer var ej av
naturen danad till någon akademisk plugghäst. Betecknande för den
tidens universitetsväsen voro hans studier under den första terminen.
Han tog ett kollegium för den tyske språkmästaren och ett annat
för den franske — varken tyska eller franska voro då examensämnen
— vidare tog han lektioner i ritning, grekiska läste han på egen
hand, och på kvällen »talade han latin» i sällskap med några andra
värmlänningar. De enda föreläsningar, som han bevistade, voro
Neikters om människans fysiska och moraliska historia, och dessa
fingo utan tvivel en mycket stor betydelse för hans utveckling.
Neikter var, såsom vi från föregående del minnas, den mest betydande
av universitetets professorer, en lärjunge till Montesquieu, och det, som
särskilt intresserade honom, var — vad vi skulle säga — historiens
filosofi, d. v. s. de stora huvuddragen i mänsklighetens utveckling. I
själva verket kommo alltid Geijers historiska och filosofiska studier
att röra sig inom denna krets. Av den lärde detalj forskaren Fant,
som då var professor i historia, har han lärt ofantligt litet, men dess
mer av de stora översikternas män, Neikter och Höijer, och det är
ett egendomligt sammanträffande, att den mest berömda av Geijers
sista föreläsningsserier kom att handla om samma ämne, Menniskans
historia, som den första akademiska föreläsning han åhörde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
