Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Trots Geijers konservatism inom den praktiska politiken fanns dock
hos honom alllid kvar en liberal underströmning, som särskilt röjer
sig i hans historiska skrifter. Samtiden observerade den ej, ty den
hade vant sig vid att betrakta honom såsom Uppsalakonservatismens
främste målsman, och man tolkade hans teoretiska åsikter i det ljus,
de fått genom hans inlägg i dagens frågor samt även med hänsyn
till hans umgängeskrets. Geijer varnade själv för dylika slutsatser,
och den avhandling, varom strax skall talas, slutar med orden: jag
anhåller, »att man ej vill överila sig med att draga slutsatser av vad
redan sagt är, och finner mig så mycket mer befogad till denna
varning, som ingenting är så utsatt för motsatta partiutläggningar som
opartiskheten och jag åtminstone har bemödat mig om att iakttaga
denna stora historiska plikt». Det hjälpte icke, ty han var en gång
för alla hallstämplad. Emellertid var han såsom historiker ingen
partiman, och hans »avfall» betecknar därför knappast den radikala
brytning, som samtiden — samt även han själv — ansåg.
Feodalism och republikanism.
Vi skola därför övergå till hans historiska författarskap och då först
till den aldrig avslutade avhandlingen[1] Feodalism och republicanism, som
1818 och 1819 trycktes i Svea, säkerligen ett bland Geijers mest geniala
arbeten, — för att citera Blanck: »en stor historisk politisk
konstruktion av det slag, som Geijer vid denna tid drev till stor fullkomning,
men sedan så hånfullt avfärdade». Geijer var framför allt filosof och
utgick såsom sådan från vissa allmänna principer, men det är ganska
egendomligt att iakttaga, huru opartisk och lidelsefri han i själva
verket är, då han behandlar en fråga ur historisk synpunkt. Såsom
historisk tänkare tillhörde han den s. k. historiska skolan, om vilken
förut (sid. 371) talats. Men han försvor sig ingalunda till alla dess
teorier. Den huvudsakliga stridsfrågan var, såsom vi minnas, läran
om samhällsfördraget. Enligt den historiska skolan hade något dylikt
aldrig ingåtts. Geijer underkastade visserligen samhällsfördraget en
dräpande kritik, både i början och i slutet av avhandlingen, men blott
det samhällsfördrag, som Hobbes, Locke och deras efterföljare
antagit, och i motsats till den historiska skolan påvisade han, att en av
de faktorer, på vilka det moderna samhället är byggt, just var ett
samhällsfördrag.
Den franska revolutionens karaktär — skriver han i början av avhandlingen
— »ligger däri, att den i strängaste mening vill förklara samhället endast för ett
kontrakt emellan de samtidiga och försökte att ge världen exempel av ett sådant
kontrakts verkliga avslutande. Representerar nu varje släkte nödvändigt ej blott
[1] Bland Geijerpapperen i Uppsala har Blanck dock funnit en fortsättning, som
publicerats i Samlaren 1908.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/5/0564.html
