Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omnämnda recensionen 1834 ägnar liberalismens valbarhetscensus: »om
t. ex. en 50 plåtars människa får vara väljare, så följer därav
rättvisligen, att en 49 plåtars människa icke får vara det».
Avfallet.
Naturligtvis var det ej saint-simonismen ensamt, som genombröt
Geijers konservativa åskådning, utan en mängd samverkande faktorer.
I England, med vilket land Geijer aldrig förlorat kontakten, pågick
vid denna tid en stark rörelse för förbättrande av arbetarklassens
ekonomiska villkor, och att särskilt toryorganen gjorde sig till tolk för
en dylik liberalism, var nog ej utan betydelse för Geijer. Mot detta
frisinne kontrasterade han den oförmåga, som han fann hos sin egen
konservativa omgivning att uppfatta något berättigat hos de nya
tidsrörelserna. I varje fall var hans ståndpunkt i grunddragen klar i
oktober 1837, ty då skrev han till Wingård, att han, som förut
bekämpat en ytlig liberalism, nu funnit, »att våra politiska ortodoxer av
den sanna liberalismen skulle ha mycket att lära, liksom jag själv
av den lärt». Utbrottet av hans nya åskådning kom dock alldeles
oväntat för hans vänner, och icke ens hans hustru tyckes hava haft
närmare reda på, vad som var i görningen. Kort före julen 1837
reste han ned till Stockholm och gjorde där upp med P. A. Norstedt
om en tidskrift, Litteraturbladet, som han ensam skulle redigera. Det
första numret kom ut den 5 februari året därpå och började med en
anmälan, i vilken Geijer bl. a. yttrade: »I själva verket har jag aldrig
tillhört något parti, ej ens mitt eget, om ett sådant funnits. Men
sätter någon synnerligt värde på att förebrå mig ett avfall. Välan!
Jag har då avfallit från mig själv; vilket också ej skadar, där det
befinnes med skäl vara för sig gånget» — det bekanta uttrycket »avfall»
återgår således till Geijers egen terminologi. Häftet upptogs för
övrigt av en kritik av det tal, som Wallin hållit vid katedralskolans
invigning. Den ton, som han här anslår mot universitetets prokansler,
hade kunnat vara mera aktningsfull, ty Wallin tillhörde dock kretsen
av hans personliga vänner, och det erkännande, Geijer gav, hade
onekligen en viss likhet med björnsmekning. Recensionens syfte var
dock mindre att kritisera Wallin än att bilda en utgångspunkt för en
framställning av Geijers egen nya och liberala uppfattning av
undervisningsfrågan. Det andra häftet innehöll den förut omtalade
recensionen av Atterboms Dikter, genom vilken recension Geijer
proklamerade sitt utträde ur den nyromantiska kretsen. En recension i det
tredje häftet var avsedd att fastslå hans brytning med den historiska
skolan.
Hos den stora allmänheten, som hämtade sin visdom från
Aftonbladet och Svenska Minerva, tyckes Litteraturbladet hava väckt mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/5/0581.html
