Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som 1814, då Geijer på sommaren efter faderns död återkom till
Ransåter:
Vem söker jag? Vem?
I min barndoms hem,
Där asparna susa kring tjällen.
Jag än det ser,
En grav är där mer,
Och aspen än susar i kvällen.
Det var denna art av lyrik, som Geijer sedan skulle utbilda.
Hans romantik tog sig på 1830-talet särskilt uttryck i musiken, och
det var till den, som orden anslöto sig, så i den sång, Tonerna (1829),
som kan sägas inleda denna nya period av hans diktning.
Tanke, vars strider blott natten ser,
Toner, hos eder om vila den ber.
Hjärta, som lider av dagens gny,
Toner, till eder, till er vill det fly!
När man läser dessa småstycken, förefalla de till en början ej
musikaliska. De hava alls icke denna smältande, välljudande
versmelodi som Kellgrens Nya skapelsen. I stället ha de ofta de isländska
sagornas fåmälthet, förefalla något kärva, såsom skulpturer, huggna i
granit. Men de hava en inre musik, som för tonkonstnären gör dem
lämpligare till texter än de verser, som själva förefalla som musik.
Denna inre musik verkar väl redan vid läsningen, men än starkare gör
den sig gällande, då de sjungas till de enkla melodier, som Geijer
själv komponerat — vanligen samtidigt med det att han diktade
orden. Romantiken, längtan till landet »bortom bergen», kommer då
fram med en underbar, gripande styrka. Geijers gode vän Adolf
Lindblad skrev härom: »Denna konst att skriva poesi, som är
musikalisk, är något annat än att skriva, vad som kallas ett musikaliskt
språk, och den läsare, som förstår skilja mellan dessa tvenne olika
saker, skall ej förvånas, om vi för att förklara Geijers musik hänvisa
till hans poesi och tvärtom från hans musik leda oss till en rätt
uppfattning av skönheten i hans poesi.»
Då Geijer 1837 inflyttade i den gård, som nu är bekant såsom
Geijersgården och där han tillbringade sina sista Uppsalaår, skrev
han den gripande dikten Första aftonen i det nya hemmet. Men
det var egentligen först efter avfallet, som denna diktart slog ut i
blom. På nyårsdagen 1838, då han beslutat riva alla broar med det
förflutna, skrev han sin kanske främsta dikt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/5/0589.html
