Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Låt, Svea, dina berg fördubblad ge sin skatt,
Låt skörden blomstra opp i dina skogars natt.
Led flodens böljor kring som tamda undersåter
Och inom Sveriges gräns erövra Finland åter.
Genom omarbetningar i denna stil förlorade dikten högst betydligt i
enhetlighet, ty den första versionens krigstoner kunde ej alldeles dämpas i den andra,
där de skorra mot det nya programmet att inom Sveriges gräns »erövra Finland
åter», och den efter alexandrinerna följande krigsskildringen hänger nu tämligen
i luften. Men denna omarbetning var nog det enda sätt, på vilket dikten kunde
räddas, och genom de handskrivna exemplaren fick allmänheten dock kännedom
om dikten, sådan den i ingivelsens ögonblick sprungit ur Tegnérs bröst.
Med Svea hade Tegnér vältaligare än någon annan givit uttryck
åt de känslor, som rörde sig hos det svenska folket, och han hade
gjort det i en poetisk form, som icke genom sin nyhet föreföll
främmande. Det var författaren till kantaten 1789, som återuppstått —
med samma språkkonst och samma fosterländska patos. Götiska
förbundet — eller rättare dess båda ledande män, Adlerbeth och
Geijer, ty förbundet självt intog ingen fast position inom politiken —
Götiska förbundet anslöt sig däremot lydigt till Karl Johans politik,
uppgav revanschtanken och fann sig i Finlands förlust. Genom bristen
på ett konkret yttre mål — skriver Blanck — blev »därför hela den
götiska nationalismen i ganska hög grad abstrakt och antikvarisk,
och det är just detta, som skiljer den så väsentligt från de stora
nationella rörelserna i Tyskland, i Spanien och i viss mån t. o. m. i
Danmark... Det fanns endast en man inom den götiska kretsen,
som gjorde sig till tolk för de gamla svenska känslorna och aldrig
böjde sig för Karl Johans övermakt. Det var Tegnér.»
Dikter 1811—1820.
Under den tid, som förflöt mellan Svea och offentliggörandet av de första
Frithiofsromanserna, skrev Tegnér en mängd dikter, som ytterligare ökade hans
skalderykte; de flesta offentliggjordes i Iduna. Innan han erhållit stora priset för
Svea, hade han nämligen, i oktober 1811, invalts i Götiska förbundet, väl såsom
Krigssångens författare, men nog också på grund av sin värmländska börd; två
av hans svågrar, Gustaf och Olof Myhrman, voro redan förut medlemmar. Valet
var i hög grad berättigat, ty — såsom vi redan sett — kände Tegnér bättre till
den isländska litteraturen än göterna själva, och i hans tidigare dikter hade också,
ehuru sparsamt, åtskilliga »götiska» vändningar spelat in. Förbundets patriotiska
syfte hade väl Tegnérs varmaste sympati, men å den andra sidan delade han
icke Adlerbeths antikvariska fantasier, och i det redan (sid. 351) citerade brev, i
vilket han tackade för invalet, underkastade han denna antikvariska goticism en
skarp kritik. Faktiskt kom också Iduna att genom Tegnérs medarbetarskap icke
så litet ändra karaktär, ehuru i en riktning, med vilken även Geijer sympatiserade.
I det tredje häftet, som utkom i slutet av 1812, inträdde nämligen Tegnér såsom
medarbetare. Men de dikter, som han där offentliggjorde, äro mycket litet
götiska — endast några mytologiska namn, som utan fara för sammanhanget kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/5/0624.html
