Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väl förefalla främmande och oväntat, att i ett poem över Norges
förening med Sverige icke ens nämnes på något ställe den store man,
som tillvägabragt denna förening, då däremot man finner Karl August
(Guds fred — yxskaft!) här omtalas.» Och lika mycket ogillade Elof
Tegnér den poetiska formen. »Gud i himmelen må veta, vad de
komma att säga om de gröna simmande sköldarna, om Mimers källa,
vars botten kallas evighet, om skamfläckarna, som tvättas bort av dagens
vishetslära, om stundens drake, om den röda hanen m. m. För mig
åtminstone, som icke är någon stor kännare och i min livstid troligtvis
icke blir någon stor beundrare av den gamla nordiska mytologien,
förefaller allt det här, med mycket annat, tämligen hårdsmält.» Icke
heller den blide Franzén kunde undertrycka en lätt reservation: »Nore
såg jag redan i Stockholm, där det utgjorde talämnet i många
sällskap. Ingen kunde bestrida det anda och kraft samt den nyhet och
djärvhet i bilder, som alltid utmärker din poesi. Men några, som
hålla sig till idel ord och fraser, hade att anmärka emot en eller
annan rad, där de tyckte sig sakna den fransyska sirligheten. T. ex.
de ludna armarne syntes dem ett oförlåtligt fel. De glömde, att det
ej var om dem det var fråga, som knappt ha hår på hjässan. Det
enda, som störde mitt nöje vid läsningen, var den föreställningen, att
Nore så litet aktar, vad Svea säger och tänker om honom. Dock
hoppas jag, att han skall bättra sig och att även din sista profetia skall
uppfyllas.» Den gamla skolans män hade således, såsom härav antydes,
stött sig liksom Elof Tegnér både på formen och den politiska
tendensen i stycket, och Leopold hade i en svassande panegyrik hyllat
både Karl Johan och Karl XIII. Enligt hans mening hade Norge
genom Kielerfreden blivit ett lydrike under Sverige, och samma
mening hystes även av den nya skolans män. Palmblad fann
konventionen i Moss »dum», ty man borde ej kontraktera »med undersåtar
och rebeller», och detsamma tyckte Hammarsköld, Atterbom och
Ling. I maj hade Tegnér redan fått höra dessa omdömen, ty dä
skrev han till Adlerbeth: »Det gläder mig, att Nore åtminstone ej av
alla ogillas. Ett brev från Franzén härom har även givit mig samma
tillfredsställelse. Hans och Geijers och ditt omdöme uppväga, som
jag hoppas, själva Hammarskölds et konsorters samt övriga ignobile
vulgus. Jag gör visserligen ej därmed pretention på någon stor
poetisk förtjänst, men ville blott, om möjligt, motväga den tanken, att
jag som poet skulle vara ursinnig, därför att jag vill ha min egen
ton och föraktar såväl det tyska som det fransyska aperiet av själ
och hjärta.» Han hade således gått sin egen väg och skrivit en dikt,
som varken poetiskt eller politiskt föll någotdera partiet i smaken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
