Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ord, som måste finna ett återsvar i varje ädelt hjärta. Jag hoppas,
att var och en som läser dem, skall liksom jag blygas för sin egen
lilla fåfänga och inse, att det är och egentligen alltid bort vara fråga
om någonting oändligt högre och bättre än en usel partiseger. Strid
måste visserligen vara i vitterheten liksom i hela det mänskliga livet...
men striden kan och bör vara ädel och ridderlig.... Men väl har
jag känt harm, då man skoningslöst angripit namn, dem jag
värderar, dem eftervärlden också skall värdera, ehuru de diktade i andra
former än våra.» Det var denna ridderliga känsla, som kom honom
att skriva hyllningsdikten. Leopold blev naturligtvis överförtjust.
Tegnér var dock — det kände han — den nye konungen i den
svenska diktens rike, och Leopold, alltid van att böja sig, gjorde det
även denna gång, men nu säkerligen fullt uppriktigt och utan att le
under bugningen. Svarsbrevet till Tegnér röjer visserligen hans gamla
förmåga att säga eleganta artigheter, men ock en tacksamhet, som
icke är spelad, och en rikare känsla, än som kommit fram i hans
tidigare brev. Då man läser denna ödmjuka och vackra tacksägelse
från den gamle blinde skalden, gripes man nästan av samma
medkänsla som Tegnér, och på ett värdigare sätt hade Leopold knappt
kunnat stiga ned från den tron, han i så många år innehaft. Han
hade ock den glädjen att kunna lämna spiran icke till en fiende, utan
till en man, vars gustavianska anor han dock bör hava känt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
