Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Du har — säger prästen — rest ett nytt Balderstempel. Vad
mente du med det? Ett offer vet jag, som är mera kärt än rök av
offerbollar, »det är offret av ditt eget hjärtas vilda hat, din egen
hämnd».
Med sten försonas Balder ej; försoning bor,
Här nere som däruppe, blott där friden bor.
Försonas med din fiende och med dig själv,
Då är du ock försonad med ljuslockig Gud.
Tanken är ju i viss mån densamma som i ungdomsdikten
Fridsröster. Men denna har här fått en romantisk, rent platonisk
skiftning. Det är icke upplysningens tolerans, som ligger bakom, utan
romantikens mystik — densamma, som möter oss hos Geijer,
Hammarsköld, Atterbom och Stagnelius. Redan vårt inträde i livet är —
såsom hos Platon — ett fall:
All tid är från sin början grumlad evighet.
Allt jordiskt liv är avfall från Allfaders tron.
Försonad är att vända renad dit igen.
De höga asar föllo själva, Ragnarök
Är asarnas försoningsdag, en blodig dag
På Vigrids hundramila slätt; där falla de,
Ohämnade dock icke, ty det Onda dör
För evigt, men det fallna Goda reser sig
Ur världsbålslågan till ett högre liv.
Det antika inslaget.
Frithiof skulle således försona en skuld. Men vilken var denna?
Sagan känner ingen dylik. Genom sitt möte med Ingeborg i Balders
hage orenar Frithiof väl det heliga området, och han bränner templet.
Men vid ingendera förbrytelsen lägger sagan någon avgörande vikt,
någon skuldkänsla har Frithiof icke, och någon »försoning» omnämner
den icke. Det är icke han, som bygger upp det nedbrunna templet,
utan det är den nitiske blotmannen Helge, och Frithiof försonas icke
med bröderna, utan dräper Helge och gör Halfdan till sin herse.
Hela denna bärande tanke av skuld och försoning har således av
Tegnér inlagts i den gamla sagan, och därvid har han icke, åtminstone
ej uteslutande, använt de motiv, som sagan erbjöd. I hela det först
skrivna avslutningspartiet förekommer, så vitt jag kunnat finna, ingen
antydan om, att mötet i Balders hage betraktats såsom ett brott, som
framkallat gudarnas vrede. Återstår tempelbranden. Visserligen anser
Frithiof i avslutningspartiet, att det är denna skuld, som måste
försonas. Men Baldersprästen har en annan mening och finner Frithiofs
skuld i hans hat mot Halfdan. Var denna uppfattning också Tegnérs?
Troligen endast delvis. Någon dylik hatfullhet kommer i varje fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/5/0683.html
